Kakbak och fårklipp

Idag blåser det 20 m/s och regnar så vad passar då bättre än att baka lite kakor så att mina arbetare på jobbet tycker om mig lite extra mycket på måndag? Jag har bakat kolasnittar och cookies med nötter och choklad. Originalcookiesen finns beskrivna i Åsas blogg, Bland mina grytor. Den kan ni läsa, där finns en helmassa gott! Själv har jag gjort en liten receptmanipulation men den håller jag för mig själv... :)

Husse klipper får idag, av samma orsak som jag bakar. Baggarna är redan klippta och utsläppta och har hållit sig alldeles lugna och fina på betet hittills. Hatten av! Jag måste jaga papperssäckar nästa vecka så jag får börja packa ner ullen som ska säljas till spinneriet. Om det finns någon där ute som redan vet att den gärna vill köpa finskt ullgarn så får man höra av sig gällande önskemål. Jag återkommer om närmare datum för beställning.

Senare ikväll när blåsten lugnar ner sig blir det ridning med Ockra. Hon har gått riktigt bra allt sedan hon kom. Jag väntar fortfarande på bakslaget när hon ska börja testa igen. Men det händer aldrig. Hon är hela tiden lika positivt inställd till ridningen.

Jag har hittat ett par flickor i lämplig storlek och med bra ridvana så att Lumikki kan tillridas och det är solsken för själen (och för Lumikki, förstås). Nu jagar jag en sadel till henne för den vi har är en barnsadel som sitter dåligt och som är obekväm. Inte lätt att hitta en liten begagnad ponnysadel men jag letar med ljus och lykta och hoppas att jag ska hitta något förr eller senare. Hör av dig om du vet om någon.

 

Fel

Jag har bränt alldeles för mycket krut på landsbygds-, hälsovårds- och miljövårdsmyndigheter idag så jag har blivit alldeles tjock i skallen. Någon med ett pissigt arbetsschema har tydligen tagit mycket god tid på sig att först komma fram till att det inte finns några fel i vår djurhållning till att sedan ändra sig och konstatera att det nog kanske gör det i alla fall. Dessutom har personerna inte läst protokollet från senaste mötet och konstaterat oriktigt två gånger i rad. Det ska jag få äran att betala för också, tydligen.

Folk! Skaffa inga djur. Det ställer bara till med besvär. Hejdå Håll Landsbygden Levande. Det var trevligt att råkas!

Ursäkta tonen i detta inlägg som kanske borde ha varit oskrivet men ändå inte.

Vår i luften

Sådär. Nu är baggarna klippta och utsläppta på bete. Det blev mycket lugnare i stallet nu, även om det kostade ett och annat blåmärke... Baggar är inte det mest lätthanterliga man kan tänka sig. Nu betar de i alla fall ungefär en hektar och jag hoppas att de hålls där till hösten. Snart börjar klippningen av tackorna så att resten också kan få gå ut på bete. Det kommer vi att fördröja lite grann med flit så det hinner växa mera gräs att äta.

Ockra har varit duktig i helgen. Hela veckan, faktiskt. Vi börjar komma bra underfund med varandra nu och jag litar mer och mer på henne för varje pass som går. I fredags hade vi det riktigt mysigt när det äntligen slutade regna och blev en väldigt vacker solnedgång för då slarvade vi husse och Linett med oss på en barbackaterrängtur över åkrarna. Det höll på att bli en aning spännande för det involverade visst två hästinnor som gärna hade sträckt ut i full galopp... men vi hölls på. Husse skötte sig finfint! Resten av helgen har jag haft ridsällskap av Mira&Nea som ridit Linett och Lumikki riktigt bra. Lumicken sköter sig alldeles (nåja...) utmärkt och det märks hur hon stortrivs när hon får vara med. Imorgon ska hästarna få en ledig dag för det har de minsann gjort sig förtjänta av.

Vi har hunnit pilla lite grann i trädgården också i helgen. Vi har planterat dahliorna, rensat ogräs, klippt gräsmattorna, rensat i jordgubbslandet och planterat lök. I varmbänken har det också hänt grejer: där finns nu ätbar dill, sallad, och spenat och morötter, rödbetor, persilja och palsternacka frodas för fulla muggar. Snart är det så varmt ute så man kan lämna bort fönsterglasen. Nästa helg (om vi inte hinner före) ska vi ta itu med potatislandet och växthuset. Växthuset har jag på känn att sparkas igång redan innan helgen.

Det är så roligt med vår för det händer massor ute!

Hoppas att ni har haft en bra vecka! Ha det så bra!

Allt som kaplar kan va Raamt

Fast i Larsmo finns inte Raamt utan Häsigubbi och Lövskärsmoora. Jag tror bestämt att han har varit här och busat med mig. För någon annan vettig förklaring har jag inte.

Igår morse när jag skulle ut och mata hästarna mötte jag Linett och Lumikki bakom ladudörren. Utanför hagen, bakom dörren, inne i ladan. Inget underligt i sig; hästar kan som bekant rymma ur hagen. Men hur det sedan gick till när de pillade upp skjutregeln och sedan pillade fast den igen från andra hållet är en gåta och orsaken till att jag misstänker Häsigubben den övernaturlige. Ockra var på rätt sida om grinden. Trägrinden och staketet som skiljer ladan från hästhagen är ungefär 150 cm höga och varken Linett eller Lumikki kan hoppa sådant utan att lämna några spår. Alltså måste det vara Häsigubbi eller Lövskärsmoora som har varit i farten.

Eller Raamt.

Häst är bäst

Hur man sammanfattar veckan som gått? Tja... Regn + häst = sant.

De fyrbenta flickorna har äntligen blivit kompisar och insett att de utgör en Flock.

Det här var innan sjudagarsregnet kom... Med hopp om att kanske få återuppleva stämningen flera gånger i år.

I söndags var Linn och jag på terrängritt med tanterna. Linett drog alla tiders galopp och Ockra (hon med öronen) hann inte ens med!! Det du, Kerstin! Ponnyn har blivit 10 år yngre, tror jag bestämt.

Och i torsdags red vi ut igen, den här gången Mira och Nea på varsin tant. Ockra och jag följde med som ordningsvakter. Lumikki har fungerat ganska bra. Lite envis är hon, men det hör väl till märket på hästen. När en mera erfaren ryttare sätter sig på henne går hon riktigt bra. Synd att jag är en halvmeter för lång.

Litet

Inte tycker jag mig vara någon trött matte men ändå har jag lyckats sova klockan runt. Det har kanske att göra med det mäktiga informationsflödet som min hjärna har utsatts för i två veckor.

Idag ska jag få ridsällskap av Mira och Nea. Ska snart gå ut och sadla vidundren. I eftermiddag ska vi gå på 80-årskalas. Jag gillar sådana. Sen tror jag inte att det behövs desto mera för idag. Ibland får även bonden vara later.

Alldeles sant

En mycket vacker dag har nått sin ända och hur poetiskt det än låter så är det alldeles sant! Jag blev tvungen att ta en paus mitt i höpåsfyllningen och bara titta en stund och föreviga det fina. Det här är en oredigerad telefonbild som står sig finfint utan någon redigering alls! Sämre kunde man ha det.

När vi kom hem från jobbet idag hittade vi vår gamla tacka Stina som hade kastat in handduken. Vi hade i ärlighetens namn tänkt avliva henne i helgen bland annat på grund av hennes leder. Hon skulle ha fyllt 17 år i december och är man ett får så är den mäktiga åldern 16,5 år värt att lyfta på hatten för, då medelåldern för en tacka är 6 - 8 år. Jag kommer att sakna henne och hennes brölande karlabräk som man kunde identifiera på en kilometers avstånd, men det känns bra att hon inte lider mera. Som tur så finns det två Stinagenerationer kvar på gården som har ärvt hennes fina egenskaper.

I eftermiddag har jag ridit både Ockra och Linett. Ockra har gått så fint sen hon kom hit. Innan brallade hon minsann på med en del dumheter men de är som bortblåsta. Nyhetens behag antar jag lite krasst och konstaterar att hon garanterat hinner testa vad mattes nerver går för bara hon får lite tid! Idag tränade vi på övergångar och galopplyft och fick till ett par riktigt fina lyft.

Såhär har denna veckas ridschema sett ut:

Måndag: vila
Tisdag: Ockra plan, ca 45 min. Linett plan, ca 45 min.
Onsdag: Terräng, samtliga, ca 1 h.
Torsdag: vila för de egna, 1 h lektion med Stig för matte
Fredag: Ockra plan, ca 1 h, Linett plan, ca 30 min.
Lördag: Terräng, samtliga, ca 1 h.
Söndag: Ockra plan, ca 45 min.

Nu börjar det däremot bli dags att gå och lägga sig. Långa dagar tär på knoppen. Ha det så bra!

Däckad

Var är Lumikkis däck?! Leveranstid 3-7 dagar. Det har gått inte mindre än 12 dagar och ingen skymt av några däck. Asiakaspalveluun, kiitos. Emme puhu ruotsia. Kiitos.

Hmm. Matte har fått sån fångnoja och är livrädd att sådant ska inträffa nu när däcken inte kommer. Jag kan inte motionera shetlandsponnyn ordentligt om inte däcken kommer snart så vi kan börja köra igen. Hon har blivit lite småtjock. I höstas var hon i gott hull men i vinter har hon blivit tjockare eftersom att det var så kallt och att det därför gick mer hö. En häst ska ha hö motsvarande 2 - 2,7 % av sin kroppsvikt, vilket för shettisen innebär mellan 3,5 och 5 kg hö om dagen. Hon hade nog frusit häcken av sig om hon hållit sig till 3,5 kg per dag i vinter. Bantningen som vi skulle ta itu med när snön smalt funkar sådär nu eftersom att kärran FÖRSTÅS gick sönder! Allt enligt Murphys lag.

Nåväl.

Ockra går i alla fall att rida. Igår red jag henne så svettig så att hon gick att vrida ur. Ikväll ska vi försöka oss på ett lättare pass för imorgon ska hon vara ledig. Synd bara att det regnar småspik.

Någon som vill byta liv med mig i några timmar?

"Bred dina vida vingar,

o Jesus, över mig.

Och låt mig stilla vila

i ve och väl hos dig

Bliv du min ro, min starkhet,

min visdom och mitt råd

och låt mig alla dagar 

få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder

och rena i ditt blod.

Giv mig ett heligt sinne,

en vilja ny och god.

Tag i din vård och hägnad

oss alla, stora, små,

och låt i frid oss åter

till nattens vila gå."

Välkommen Ockra

I torsdags kom jag, Ockra. Mitt riktiga namn är Mystery Dream men det är det ingen som orkar säga. Jag är ockerfärgad överallt, förutom manen för den är svart. Jag ska bo här med sjöutsikt en tid medan min lånematte ska rida mig. Jag är 11 år gammal. På torsdag fyller jag 12 år. Jag är störst i hennes flock.

Här är jag.

Det här är mitt namn och min familj.

På vintern har jag lockigt hår över hela kroppen. På sommaren är jag alldeles slät. Jag är till hälften en rysk basjkirhäst och till andra hälften american curly. Jag är allergivänlig.

Det är såhär att jag har haft fång en gång. Det är ett bra tag sen nu, men jag vill inte få det igen. Därför vill min matte och min lånematte att man inte matar mig över staketet fast jag ber om det!

Jag är en snäll häst. Jag är lite rädd för läskiga motorcyklar och stora lastbilar. Man får röra mig var som helst men inte på magen för då börjar jag kicka omkring mig och utför alla karatesparkar som jag kan! Jag är för det mesta snäll att rida. Jag tycker om att hoppa hinder. Jag tycker inte om när man gör för mycket på min rygg. Då blir jag trött i skallen och slutar lyssna, för det är du värd. Kan du så gör jag. Men om du gör fel så struntar jag i dig.

Jag tycker om hö men jag vill ha en vattenhink bredvid. Jag tycker om att doppa höet i vattenhinken för det blir så gott då. Kom gärna och hälsa på mig någon gång. Hälsningar Ockra.

Sagan om den lilla rymningsincidenten

Igår var en sådan kväll som man kommer att minnas när man som gammal tant ser tillbaka på sitt liv som djurhållare. Runt klockan 22.30 skulle vi ut och ge dagens sista hö. Det skulle egentligen ha inträffat tidigare i vanliga fall men husse och matte kalasade på eftermiddagen så det blev så sent med eftermiddagshöet.

Hur som helst så var hagen tom. TOM. Ett par upprivna trästolpar skvallrade om att något utöver det vanliga skett. Som tur så kom våra kollegor förbi just då och åkte hem i en rasande fart och hämtade kläder  inför den stundande skallgången. Husse passade på att väcka storhusse ur sin tv-dvala och helt plötsligt var vi en tropp på sju pinnar som skulle ge oss ut på hästjakt i mörkret.

Var börjar man leta? Tja. Överallt? Hästar som förflyttar sig i 60 pannor hinner rätt långt på 90 minuter om de sätter iväg.

Vi åkte åt sju håll och matte hann förstås befara det allra värsta ungefär tio gånger om men så ringde husse efter ett par minuter och hade hittat havremopederna... PÅ GRANNENS GRÄSMATTA. Linett hade gnäggat åt honom när han skulle hämta cykeln. Hon kunde förstås inte ha tänkt sig att gnägga från buskaget lite tidigare när vi stod på trappan så att vi kunde ha undvikit maxpulsen, nejdå.

Så hämtade vi dem och gick hem igen och stod och skämdes medan husse fick dunka ner stolparna i marken igen, 20 centimeter längre ner den här gången. Linett blev tio år yngre tack vare hennes lilla rymningsupptåg och Ockra och Lumikki gladde sig mest åt gräset. Idag blir det ett straffmotionspass som heter duga, vill jag lova, så att gräset minsann passerar!

Vad lär vi oss av detta? I princip inget. Hästar blir ibland lite enkla i bollen och då kan vad som helst hända. Jag tror att de har blivit rädda för något. Jag vet att Ockra reagerar på motorcyklar som låter och åker i en väldans fart och sent igårkväll hördes oljud av trimmade mopeder som eventuellt kan ha skrämt upp henne. Lumikki brukar inte gå i närheten av elstängsel ens i misstag så hon är nog inte boven i dramat. Linett rymde säkert för att Ockra gjorde det.

Eller så var det bara kimppakiva.

Fodervärd och majkalas

Vilken vecka! Idag är det första maj så nu passar vi på att hämta andan!

Matte har börjat jobba, det är väl den största förändringen och orsaken till varför vi måste hämta andan. Det går nog bra, men det är så mycket nytt att hålla reda på. Det om det, den här bloggen handlar om djur, inte om världsliga saker. Jobb är en världslig sak.

Igår eftermiddag blev vi fodervärdar en gång till när Ockra kom. Den bestämda damen och ordinarie bestämda damerna var lite kinkiga i början men nu när ett dygn har gått börjar det fungera bättre. Lumikki är en diplomatponny som är nyfiken, vänlig och gärna hälsar på nykomlingen medan Linett tror att Ockra ska stjäla Lumikki ifrån henne och därför måste hon försvara ponnyn (som nog minsann kan försvara sig själv men det fattar inte Linett). Utfodringen är det svåraste momentet men även det börjar fungera nu när vi har fått träna några gånger.

Hur det går till när man släpper ihop hästar som aldrig har sett varandra förut är en långrandig, krånglig och spännande historia som är alldeles för komplicerad för att redogöras här och nu. Om någon väldigt gärna vill veta kan man höra av sig i kommentarsfältet så kan jag uppfylla önskan en annan gång.

Ockra ska få en alldeles egen presentation med profilbild och allt bara ni väntar ett tag.

De har inte ihjäl varandra även om det för ett otränat öga kan se ut så när ungefär 1200 kg hästkött fördelat på tre individer störtar omkring.

Idag har Lumikki varit och jobbat på majkalaset vid Bjärgas i Larsmo. I arla morgonstund brummade vi iväg och lånade transporten och klockan 11 befann vi oss vid hembygdsmuséet sadlade och redo för att ta oss an alla ivriga unga ryttare. Lumikki har en sån störtskön personlighet: hon går rakt in i transporten - vilken som helst och när som helst -, kliver ur den var som helst och kan vara precis var som helst utan att jaga upp sig och börja se spöken.

 När det blev mindre rusning i kiosken band vi fast henne i en stolpe, gav henne vatten och lät henne vara ifred ett tag medan vi tog en kaffekopp. När vi kom ut igen lite senare var hon försvunnen med grimskaft och allt. Matte och husse fick lite lätt panik där ett tag men så såg vi en bekant gammal farbror som gick omkring med henne och lät henne beta. Lumikki vet inget om det här med att följa med främmande farbröder, även om det inte var så farligt den här gången..! Hehe.

Thank you!

Eftersom att jag är usel på att visa bilder visar jag nu ett par bilder på vårens nya fårskåck. Amira och April (svart), Alisa (vit) och Aino (svartvit plätt längst fram i bild) med sina barn. Ni är så bra på får vid det här laget så ni klarar av att lista ut vilka lamm som hör vart.

Jag hade alldeles för mycket på lager för att det här skulle bli ett bra inlägg.

Ha en bra dag!