Kampanj: Frisyrernas konung

När jag och husfar befann oss i Lappland besökte vi en kotieläinpiha, en besöksgård. Vi har varit där ett par gånger tidigare men det är alltid lika roligt även om jag tycker att det är oskäligt dyrt att få komma in dit, men det struntar vi i nu. På gården finns det höns, duvor, grisar, kaniner, katter, hundar, marsvin, kaniner, får, getter, vildsvin, highlandkor, vanliga kor, kanariefåglar, kameler, alpackor, hästar, strutsar, åsnor och säkert en massa som jag har glömt att nämna. Särskilt förtjust blev jag i minigrisarna och alpackorna. En highlandtjur drog också mitt intresse till sig när den slickade mina händer med sin sju meter långa tunga... eller nåt. Han måste ha vägt över ett ton.

Nu har jag då börjat föra övertalningskampanj här hemma om att få skaffa ett gäng alpackor och två minigrisar. Det går sådär. Husse förstår inte det här med alpackorna alls. Minigrisar kan han nätt och jämt tänka sig men alpackor ser han inget roligt med. Det är faktiskt väldigt märkligt.

Källa.

Källa.

Källa.

Hur kan man inte tycka om frisyrernas konung alpackan?

Kanske på grund av dess pris. En avelshingst går loss på 5000 - 8000 €. Det där är väl som med alla arter och man kan säkert hitta billigare djur om man letar.

Alpackor är ett kameldjur och härstammar från Sydamerika där det används som boskap både för köttets men även för ullens skull som är av mycket hög kvalitet och väldigt varm. I fångenskap uppnår de åldrar mellan 20 och 25 år.

Alpackor kan gå tillsammas med får. De är kända för att spottas när de blir upprörda. Dock inte mot människor men mot andra alpackor och djur. I Sverige använder man laman, släkting till alpackan och en ännu större spottare, till att vara fåraherde eftersom den försvarar sin flock mot rovdjur genom att spotta med en otrolig träffsäkerhet.

Minigrisen då? Bökar omkring och äter grönsaker? Grymtar och säger nöff? Inte lika dyr som alpackahanen..? Söt?

Ja. Dream on.

Ni ser att jag har väldiga visioner för min djurgård.

Något vi fick med oss därifrån var hagar och stängselidéer som vi ska förverkliga till våren. Fåren måste få sig en redig vinterhage för nu går de inomhus hela vintern och det är ju så tråkigt, inte minst för fåren. Det får gärna bli vår nu så vi slipper allt dethär vintereländet som inte kan vintra sig ordentligt ens en dag.

Tack och hej, leverpastej!

Hej mitt vinterland

Nyss hemkommen från Lappland var vi spenderat skidsemester och sportlov några dagar. Där fanns det åtminstone snö på marken, ni vet, det där vita som är kallt och som faller ner vintertid. Här hemma ser det ut som första maj och jag kan inte bestämma mig om jag ska börja med att klippa gräsmattan, sätta potatis eller släppa ut fåren på grönbete.

Skitvinter så det svänger om det!

Det är förresten den 26 FEBRUARI idag. Så ni vet.

Special just for you!

Om någon skulle höra mig när jag pratar med mina djur skulle jag förmodligen bli förpassad till dårhus. Idag har jag haft en diskussion med frassen om det här med hundvalp. Det är lite känsligt och Frans-Bertil har nog inte riktigt förstått vad som pågår, men nu matar jag katten på bänken i badrummet istället för på golvet i köket. Jag försöker förklara för honom att det inte är något konstigt alls med att äta på bänken istället för på golvet och dessutom har jag gjort kattmaten hundsäker genom att placera den någonstans var Hund inte kommer åt den. Förutseende och något elaka matte tänker förstås hehehee kissekatten, om du bara visste vad som väntar dig men så hejdar jag mig genast och verkligheten kommer ikapp mig och jag kommer på att jag ju faktiskt älskar min kisse och försöker få den att må så bra som möjligt av omställningen det innebär för honom att inte längre vara ensamt innehusdjur på Rapalööte. Som protest mot detta har han stoppat ner sitt stora huvud i husfars sko, tror att han tänker söva sig själv med hjälp av alla fotsvettångor...

Nä. Skämt åsido. Men min frass är synnerligen speciell, det kommer man inte ifrån!

Nu ska vi baka kakor, frassen och jag.

I farten ska jag passa på att rekommendera en blogg åt er: Den ultimata kamelbloggen. Jag fnissar varje dag tack vare Kalle och hans kompis Smirnoff. Läs den du också. Det finns en länk till den i spalten till höger.

Apassionata 2014 - Hartwall Areena

Husfar och jag har spenderat en minisemester i Helsingfors. Jag hade förstås varit förutseende och skaffat biljetter till Apassionata redan i höstas, vilket husfar inte visste om före julafton. Nu tar jag igen alla gånger då jag slarvat med bilder och bjuder er på en 23-bilders-show. Inte för att stillbilder, youtube eller TV ändå kan mätas med den verkliga upplevelsen live men ändå.

Vi har sett stegrande hästar...

... kadriljer...

... stora hästar, galoppiruetter, byten på varje...

... sådana som inte lyssnat på vad mamma har sagt om att åka badring efter skenande häst...

.... spansk skritt...

... farliga saker...

.... ännu farligare saker...

... helt knäppa saker. Man behöver förresten aldrig mera tycka att det är svårt att hoppa över hinder med EN häst som man får SITTA på, för den här farbrorn hoppade hinder med hela detta ekipage!

... Stegrande hästar...

... Vackra vita hästar...

... knepiga tricks...

... Höga skolor i dressyr...

... små och snabba ponnyer...

... Mera dressyr...

... Vackert...

... Reining...

... Akrobatik...

... Mera akrobatik...

... Frihetsdressyr...

Den här farbrorns hästar hade nog flugit om han bara hade bett dem göra det.

... Hästar som satt i fåtöljen...

... Envisa åsnor...

... och delikata frieserhästar.

och mycket, mycket mer. Bloggportalen har förstört en del av mina bilder och gjort dem riktigt gryniga och fula, men det kan jag tyvärr inte råda bot på, så det måste ni tyvärr leva med...

Appassionata

Förresten, vi ska på Appassionata 2014 inkommande helg. Det hade jag tydligen glömt. Det är det här som Appassionata brukar gå ut på:



 

Djurfunderingar i allmänhet och hundfunderingar i synnerhet

Hejhopp i lingonskogen!

Här har det varit tyst ett tag men det har nog hänt grejer för det! En intressant grej som hände här om dagen var att fåren hade rymt ur stallet och krupit in till hönsen och kaninerna och slukat allt i matväg. Till och med värpfodret fick se insidan av fåramagar. Tuppen hade fått nog av uppståndelsen och sökt skydd i kaninkojan. Kaninerna gillade varken tuppens eller fårens intrång så de hade flyttat ut i fårkätten istället. Himmel och pannkaka vad det såg ut när jag öppnade dörren till fähuset! Det är verkligen inte lätt att vara matte alla dagar.

En annan rolig grej som hänt är att det har fötts sheltievalpar! Däremot befinner vi oss på första reservplats i både tik- och hanekön. Det kan ännu hända att det räcker en valp åt oss ur den kullen eftersom det ju kan hända att någon avbokar av olika orsaker, till exempel att man upptäcker att man inte har tid eller att man vet för lite eller att man inte har råd. Eller så har det kanske inte fötts en sådan valp som man letar efter, till exempel att färg och kön inte stämmer.

Så finns det ju också en möjlighet att uppfödaren väljer att inte sälja någon valp åt en person, av en eller flera orsaker. Det vet vi alla att alla människor inte har god hand med djur. Det finns tyvärr människor som skaffar ett djur men som sedan inte kan/orkar/ids/vill ta hand om det och lämnar det vind för våg. (Rekommenderas "Djurskyddsinspektörerna" på Sveriges TV4 på torsdagar kl. 22 finsk tid.) Inte skulle jag heller som uppfödare vilja sälja en hund eller vilket djur som helst till någon som inte ger rätt intryck.

Vi har ingen skillnad om det blir tik eller hane eftersom att vi inte har någon hund sedan tidigare. Dessutom är sheltien en jämn ras där det inte är några stora skillnader mellan könen. Färgen kvittar också även om jag är mera förtjust i färgerna sobel och tricolor än blue merle. Jag tycker spontant att blue merle ger ett kallare intryck än de övriga två, även fast jag vet att lynnet är det samma.

Blue merle. Källa.

Sobel. Källa.

Tricolor. Källa.

I alla fall så ska vi få hälsa på valparna vecka 9! Så jag är som ett barn på julafton och funderar förstås om någon redan har ballat ur och att en av valparna som fötts faktiskt ska bli min?! Om det inte räcker en valp ur den här kullen så lär det ju komma flera kullar under våren/sommaren.

Både jag och husfar studerar för fullt och lär oss så mycket vi kan om rasen och hundar överlag. Jag har köpt en bok som heter "Skaffa och leva med hund" av Åsa Ahlbom och Anders Hallgren och den tycker jag att är riktigt bra. Där står lite om allt och mycket om en del. Bland annat det att hundägare mår bättre både fysiskt och psykiskt. Det viktigaste ligger i relationen, att ha någon att bry sig om och att ha nära kontakt med. Händernas kontakt med en mjuk och varm päls utlöser nämligen en ökad frisättning av oxytocin som är ett hormon som produceras i hjärnan och som ger behagfulla upplevelser.

Husfar fick en annan bok då han fyllde år (Ja må han leva, ja må han leva!) här alldeles nyligen, "Lyckas med din hund i brukslydnaden" av Mette Klavenes. I julklapp fick vi också en bok om Shetland Sheepdog som heter just det samma av Anita Axelsson. Då till och med husfar med sin dyslexi och sin papper- och byråkratiallergi har läst igenom böckerna och faktiskt kommer ihåg vad han har läst - då MÅSTE det vara bra böcker!

Återkommer med uppdateringar när jag får några.