Nu börjar julfirandet äntligen vara överstökat! Alla är trötta, hunden mest.
Idag har vi trotsat kölden och varit på körtur, jag med Lumikki och Linetts ägare med Linett. Pigga hästar hade vi, för de fick vila igår. Lumikki har fått så bra kondition så man får lyfta på hatten riktigt ordentligt! Vi körde Svede-runt idag, en runda som jag gillar skarpt.
Med -8 grader och lite blåst frös fötterna och fingrarna bort rätt snabbt, egentligen redan i selningsskedet om jag ska vara ärlig. Men vad gör det? Hästfolk kan int va pito, skillt int vintertid! Tur att det finns kaffe och andra varma drycker. Det var ändå det roligaste jag har gjort hittills idag så det spelar faktiskt ingen roll att det blev lite kallt mellan varven.
När jag hade tinat upp efter körningen gick Sindi och jag på ispromenad. Den håller nu, men få se om den försvinner när man väntar töväder över nyår. Typiskt!
Ha en bra fortsatt dag, vilda som tama!
måndag 29 december 2014
lördag 27 december 2014
Julhelgen vid Antas
God jul i efterskott. Eller god jul nästa år om ni hellre föredrar det. Husfolket har haft en paus från bloggeriet i julhelgen.
På julafton tog vi oss en svängom med alla hästar på vår åker. Jag red Linett barbacka, Lumikki fick springa lös och Uni satt fast i långlina. Vi brallade på som.... som barn på julafton (hehe!) och gillade läget.
Den här bilden är från julannandagen. Det är inte så enkelt att ta familjefoton med bångstyriga hästar, hussar och hundar, så därför står Linett i position att rusa iväg och bralla vidare.
På julafton tog vi oss en svängom med alla hästar på vår åker. Jag red Linett barbacka, Lumikki fick springa lös och Uni satt fast i långlina. Vi brallade på som.... som barn på julafton (hehe!) och gillade läget.
Den här bilden är från julannandagen. Det är inte så enkelt att ta familjefoton med bångstyriga hästar, hussar och hundar, så därför står Linett i position att rusa iväg och bralla vidare.
 |
| Foto: Susanne Sjölund |
Idag fick jag inte med mig någon husse så då tog jag med mig Linett på en barbackatur som jag hade tänkt att skulle bli kort men den råkade visst bli två timmar lång. Ojdå.
Julhelgen 2014 kan kort sammanfattas med några få ord: barbacka, snö, mat.
I soffan framför teven, i väntan på nästa jul.
Hälsningar trött matte och husse.
måndag 22 december 2014
Om att skaffa häst
Det var en gång en tant (jag skriver tant så behöver man inte tänka desto mer på vem det var) som var här på Öppet hus i höstas och som stod i en grupp som jag presenterade hästarna för, som sa att hon tänkte att hon skulle köpa en häst åt två av sina barn, 7 och 9 år gamla. Till saken hör att hon inte kunde mer om hästar än vad jag hade berättat ungefär trettio sekunder tidigare, och jag hade inte rett ut någonting särskilt ordentligt. Hon undrade vad jag tyckte om hennes idé.
Hon ville säkert att jag skulle jubla och utropa "mera häst åt folket". Men det gjorde jag inte.
Jag höll på att svimma.
Okej, det var i överkant, men jag gillade verkligen inte hennes idé. Av orsaker som jag tänkte reda ut nu:
1. Man köper inte en häst åt sina barn som är 7 och 9 år gamla. Särskilt inte om man själv är totalt okunnig och ointresserad och den andra vuxna personen i hushållet lika så. Nästan alla barn önskar sig i något skede en egen häst. Det har jag också gjort och jag förstår mycket väl varför mamma inte ville köpa någon åt mig när jag var 9 år. Hästar är tunga flyktdjur som alltså flyr när de blir rädda och som kräver en helt egen ekonomi, stora utrymmen samt en massa tid du aldrig trodde att du hade. Barn ska inte ha det ansvaret själva! Barns intressen ska man uppmuntra, men när det gäller hästar finns det hobbystall och ridskolor där man kan göra det på ett enkelt och säkert sätt. Sen kan man kanske skaffa egen häst.
2. Har du ens en aning om vad hästar kostar? Eller vad du förväntas betala om du vill ha en häst som dina barn kan rida och hantera? På frågan jag så ofta får: "Vad kostar en häst?" brukar jag svara: som en bil. Det är inte en absolut sanning, men den duger när man ska förklara tankegången. Man kan köpa en skruttbil för 500 € som kanske går att köra med en liten stund, men så går den kanske sönder sen i alla fall. Om man vill ha en bättre bil får man punga ut med några tusen och om man vill ha en riktigt bra bil så får man betala summor med fyra nollor. Så finns det superbilar för 100 000 €.
Som med hästar. Det finns billiga hästar som kanske inte går att rida eller köra och som kanske har fysiska fel (det kan vara vad som helst) eller att den är svår att hantera. Så finns det välskolade dressyrhästar för nästan hur mycket pengar som helst. Jag föreslår att den nyfikne tar en titt på t.ex. HästNet (<-klicka för att komma dit) så får ni se själva.
3. När hästen väl är betald (eller om) tillkommer ytterligare kostnader för utrustning. Det tänker jag inte reda ut desto mer nu, men t.ex. en bra sadel kan lätt kosta 1000 €. Därtill är hästar rätt bra på att ha sönder saker, inklusive utrustning, så det kan man ägna en liten tanke ibland.
4. Hästen behöver både hovvård och ibland veterinärvård. Att sko en häst kostar ca 50 €, beroende på, och den ska skos om var 6 - 8 vecka. Om den inte har skor så ska den ändå verkas lika ofta och det gör hovis inte heller gratis. Veterinärer brukar också kosta en fin peng.
5. Var ska du ha hästen? Hemma? Uppstallad? En stallhyra kostar 200 - 700 € i månaden, grovt tilltaget och beroende på var vi befinner oss i landet. Helpension? Halvpension? Ska du ha den hemma ska du ha utrymme för box och hagar, samt ha hö så det räcker åt den. Har du den uppstallad någonstans måste du ändå engagera dig i den på ett eller annat sätt.
6. Kan du hantera den? Köp inte en egen häst om du inte förstår dig på den.
7. Har du tid? "Mina" (som jag inte äger utan som jag är fodervärd åt) går på lösdrift, vilket innebär att de får gå in och ut som de vill dygnet runt. Om så inte vore fallet hade jag varit tvungen att föra ut dem i hage varje morgon och hämta in dem varje kväll, oberoende av väder och veckodag. Dessutom måste jag hålla rent hos dem, mocka varje dag. Mockning är tungt och om någon inte tror mig så är det fritt fram att komma och göra det en dag. Därtill ska de få mat flera gånger om dagen. Och så har vi ju motionen...
8. Kan du hantera den? (Med risk för upprepning.) Har du kunskapen som krävs för att du ska kunna träna och hålla igång en häst så att den ska må bra? Hästar ska inte stå stilla. De är skapta för att röra på sig. Ridning är så mycket mer än att skritta runt och åka häst. Körning också för den delen. Den kan kasta av dig, den kan skena iväg. Det kan hända även den bästa och sannolikheten är rätt stor att dylikt inträffar om man blandar sig med hästar eftersom att de är flockdjur och flyktdjur och ja, ni vet.
Det finns mycket mer som man skulle kunna säga om det här, men det viktiga är väl att man inte ska göra något förhastat. Det var inget jag planerade att jag plötsligt skulle sitta här med tre hästar som lydigt (?) håller till i lösdriften. Jag hade tänkt mig en häst, men det blev två och sedan tre. För de ska inte vara ensamma, så därför blev det två istället för en. Den tredje kom "på handeln" sådär lite akut.
Men jag gillar det. Hästar är en stor del av mitt liv och nu vet jag vad som krävs av mig för att jag ska kunna ha dem. Jag måste också be om hjälp ibland och jag kan inte heller allt. Men jag har en del erfarenhet att luta tillbaka på och jag skulle aldrig skaffa häst i okunskap. Dessutom har jag trillat av så många gånger att jag vet hur det känns och har sett hur det kan gå.
Låten er inte förskräckas av mitt inlägg. Hästar är härliga djur med stor personlighet och som för det mesta gör allt för sina människor. ... Även fast de ibland hittar på Rackartyg och har rävar bakom örat.
Hon ville säkert att jag skulle jubla och utropa "mera häst åt folket". Men det gjorde jag inte.
Jag höll på att svimma.
Okej, det var i överkant, men jag gillade verkligen inte hennes idé. Av orsaker som jag tänkte reda ut nu:
1. Man köper inte en häst åt sina barn som är 7 och 9 år gamla. Särskilt inte om man själv är totalt okunnig och ointresserad och den andra vuxna personen i hushållet lika så. Nästan alla barn önskar sig i något skede en egen häst. Det har jag också gjort och jag förstår mycket väl varför mamma inte ville köpa någon åt mig när jag var 9 år. Hästar är tunga flyktdjur som alltså flyr när de blir rädda och som kräver en helt egen ekonomi, stora utrymmen samt en massa tid du aldrig trodde att du hade. Barn ska inte ha det ansvaret själva! Barns intressen ska man uppmuntra, men när det gäller hästar finns det hobbystall och ridskolor där man kan göra det på ett enkelt och säkert sätt. Sen kan man kanske skaffa egen häst.
2. Har du ens en aning om vad hästar kostar? Eller vad du förväntas betala om du vill ha en häst som dina barn kan rida och hantera? På frågan jag så ofta får: "Vad kostar en häst?" brukar jag svara: som en bil. Det är inte en absolut sanning, men den duger när man ska förklara tankegången. Man kan köpa en skruttbil för 500 € som kanske går att köra med en liten stund, men så går den kanske sönder sen i alla fall. Om man vill ha en bättre bil får man punga ut med några tusen och om man vill ha en riktigt bra bil så får man betala summor med fyra nollor. Så finns det superbilar för 100 000 €.
Som med hästar. Det finns billiga hästar som kanske inte går att rida eller köra och som kanske har fysiska fel (det kan vara vad som helst) eller att den är svår att hantera. Så finns det välskolade dressyrhästar för nästan hur mycket pengar som helst. Jag föreslår att den nyfikne tar en titt på t.ex. HästNet (<-klicka för att komma dit) så får ni se själva.
3. När hästen väl är betald (eller om) tillkommer ytterligare kostnader för utrustning. Det tänker jag inte reda ut desto mer nu, men t.ex. en bra sadel kan lätt kosta 1000 €. Därtill är hästar rätt bra på att ha sönder saker, inklusive utrustning, så det kan man ägna en liten tanke ibland.
4. Hästen behöver både hovvård och ibland veterinärvård. Att sko en häst kostar ca 50 €, beroende på, och den ska skos om var 6 - 8 vecka. Om den inte har skor så ska den ändå verkas lika ofta och det gör hovis inte heller gratis. Veterinärer brukar också kosta en fin peng.
5. Var ska du ha hästen? Hemma? Uppstallad? En stallhyra kostar 200 - 700 € i månaden, grovt tilltaget och beroende på var vi befinner oss i landet. Helpension? Halvpension? Ska du ha den hemma ska du ha utrymme för box och hagar, samt ha hö så det räcker åt den. Har du den uppstallad någonstans måste du ändå engagera dig i den på ett eller annat sätt.
6. Kan du hantera den? Köp inte en egen häst om du inte förstår dig på den.
7. Har du tid? "Mina" (som jag inte äger utan som jag är fodervärd åt) går på lösdrift, vilket innebär att de får gå in och ut som de vill dygnet runt. Om så inte vore fallet hade jag varit tvungen att föra ut dem i hage varje morgon och hämta in dem varje kväll, oberoende av väder och veckodag. Dessutom måste jag hålla rent hos dem, mocka varje dag. Mockning är tungt och om någon inte tror mig så är det fritt fram att komma och göra det en dag. Därtill ska de få mat flera gånger om dagen. Och så har vi ju motionen...
8. Kan du hantera den? (Med risk för upprepning.) Har du kunskapen som krävs för att du ska kunna träna och hålla igång en häst så att den ska må bra? Hästar ska inte stå stilla. De är skapta för att röra på sig. Ridning är så mycket mer än att skritta runt och åka häst. Körning också för den delen. Den kan kasta av dig, den kan skena iväg. Det kan hända även den bästa och sannolikheten är rätt stor att dylikt inträffar om man blandar sig med hästar eftersom att de är flockdjur och flyktdjur och ja, ni vet.
Det finns mycket mer som man skulle kunna säga om det här, men det viktiga är väl att man inte ska göra något förhastat. Det var inget jag planerade att jag plötsligt skulle sitta här med tre hästar som lydigt (?) håller till i lösdriften. Jag hade tänkt mig en häst, men det blev två och sedan tre. För de ska inte vara ensamma, så därför blev det två istället för en. Den tredje kom "på handeln" sådär lite akut.
Men jag gillar det. Hästar är en stor del av mitt liv och nu vet jag vad som krävs av mig för att jag ska kunna ha dem. Jag måste också be om hjälp ibland och jag kan inte heller allt. Men jag har en del erfarenhet att luta tillbaka på och jag skulle aldrig skaffa häst i okunskap. Dessutom har jag trillat av så många gånger att jag vet hur det känns och har sett hur det kan gå.
Låten er inte förskräckas av mitt inlägg. Hästar är härliga djur med stor personlighet och som för det mesta gör allt för sina människor. ... Även fast de ibland hittar på Rackartyg och har rävar bakom örat.
söndag 21 december 2014
En bra dag plus ett recept på får
Idag har vi haft en kanondag. Den började lite knaggligt dock, för det blåste från sjön för fulla muggar samtidigt som det snöade. Det var ungefär då som jag tog en skrittochtravtur med Linett. Husse och Uni promenerade med. Sen kom hovis och fixade Unis och Lumikkis fötter vilket gick galant! Tio poäng och papegojmärke! När hovis hade gått hem och husfolket hade fått upp värmen något så när for vi med Sindi och lite julhälsningar på besök till kenneln.
När vi kom hem därifrån tillredde jag fårköttet som jag marinerat under natten. Det blev en rätt som direkt gick in på min topp-5-lista över samtliga tilredda rätter alla kategorier.
Kött:
Lamminnerfilé (ca 700 g)
Marinaden:
1 msk olja
1 msk rödvinsvinäger
2 st vitlöksklyftor
1 msk rosmarin
1 krm paprikapulver
1 krm svartpeppar
½ tsk salt
Sätt i påse. Låt stå i 12-24 h i kylskåp. Vänd påsen mellan varven,
Tillredning:
Torka av köttet. Stek det i het panna i en ordentlig klick smör i ett par minuter så att det får färg. Sätt i en ugnsform. Stuva in en köttermometer i den tjockaste delen (om man är kinkig med temperaturen). Tillred i 225 grader i ca 10 minuter (eller tills innertemperaturen är 62 grader, då är köttet rött och saftigt). Ta ut och täck över formen med aluminiumfolie. Låt stå i 5-10 minuter. Skär i skivor.
Dessutom tillredde jag en gräddsås till köttet. Jag gjorde det på talang så jag vet inte riktigt exakt vad jag hade i, men så mycket vet jag att det blev perfekt till lammet! Fet sås passar till magert lamm.
Gräddsås:
2 dl matlagningsgrädde
ca 2 msk vetemjöl
en skvätt mjölk (uppskattningsvis 1,5 dl)
ca ½ tsk salt
skyn från stekningen
Koka upp grädden och tillsätt vetemjölet. Rör om med visp så att det inte blir klimpar! Tillsätt mjölken. Salta. Häll i stekskyn. Låt koka upp och koka såsen under omrörning ett par minuter. Smaka av med salt. (Man kan eventuellt tillsätta soja ifall man vill ha mer smak.)
Låt mig samtidigt spränga hål på en myt: ett bra fårkött smakar inte ull. Om det skulle råka smaka ull så har det inte med fåret som sådant att göra utan med själva slaktprocessen. Om man slarvat och råkat röra ullen vid köttet så smakar köttet ull. Det beror på lanolinet (alltså ullfettet). Inte på fåret.
Ikväll tog vi oss en skrittur till. Det var alldeles lugnt och stilla ute och snön låg och gnistrade. Den här gången var det Husse som inledde sin barbackakarriär med Linett. Båda skötte sig fint. När vi nattade djuren sjöng man på radion "frid över Jorden Herren bjöd" och så inföll julfriden vid Antas djurgård.
När vi kom hem därifrån tillredde jag fårköttet som jag marinerat under natten. Det blev en rätt som direkt gick in på min topp-5-lista över samtliga tilredda rätter alla kategorier.
Kött:
Lamminnerfilé (ca 700 g)
Marinaden:
1 msk olja
1 msk rödvinsvinäger
2 st vitlöksklyftor
1 msk rosmarin
1 krm paprikapulver
1 krm svartpeppar
½ tsk salt
Sätt i påse. Låt stå i 12-24 h i kylskåp. Vänd påsen mellan varven,
Tillredning:
Torka av köttet. Stek det i het panna i en ordentlig klick smör i ett par minuter så att det får färg. Sätt i en ugnsform. Stuva in en köttermometer i den tjockaste delen (om man är kinkig med temperaturen). Tillred i 225 grader i ca 10 minuter (eller tills innertemperaturen är 62 grader, då är köttet rött och saftigt). Ta ut och täck över formen med aluminiumfolie. Låt stå i 5-10 minuter. Skär i skivor.
Dessutom tillredde jag en gräddsås till köttet. Jag gjorde det på talang så jag vet inte riktigt exakt vad jag hade i, men så mycket vet jag att det blev perfekt till lammet! Fet sås passar till magert lamm.
Gräddsås:
2 dl matlagningsgrädde
ca 2 msk vetemjöl
en skvätt mjölk (uppskattningsvis 1,5 dl)
ca ½ tsk salt
skyn från stekningen
Koka upp grädden och tillsätt vetemjölet. Rör om med visp så att det inte blir klimpar! Tillsätt mjölken. Salta. Häll i stekskyn. Låt koka upp och koka såsen under omrörning ett par minuter. Smaka av med salt. (Man kan eventuellt tillsätta soja ifall man vill ha mer smak.)
Låt mig samtidigt spränga hål på en myt: ett bra fårkött smakar inte ull. Om det skulle råka smaka ull så har det inte med fåret som sådant att göra utan med själva slaktprocessen. Om man slarvat och råkat röra ullen vid köttet så smakar köttet ull. Det beror på lanolinet (alltså ullfettet). Inte på fåret.
* * *
Ikväll tog vi oss en skrittur till. Det var alldeles lugnt och stilla ute och snön låg och gnistrade. Den här gången var det Husse som inledde sin barbackakarriär med Linett. Båda skötte sig fint. När vi nattade djuren sjöng man på radion "frid över Jorden Herren bjöd" och så inföll julfriden vid Antas djurgård.
lördag 20 december 2014
Trillingar
Då rumban en gång börjat så håller den i sig, i alla fall när det gäller tackor och lamning. I morse födde Fanny-tackan trillingar! Det är första gången som vi har fått trillingar. Alla får di och tackan som aldrig lammat tidigare sköter om dem riktit bra. Hoppas att hennes mjölk räcker åt alla.
I morse hade hästarna hittat på Rackartyg. Det är sådant de gör med jämna mellanrum så att husse och matte inte ska bli alltför försoffade. I morse hade de brutit sig ut ur hagen och levt rövare i ladan. Tack och lov hade jag inget foder annat än hö (och lite fårmat) som man kunde sätta i sig, men det räckte till ändå! Mitt fina plåtämbare blev platt och det fanns bajs överallt och lite mindre fårmat. Tack och lov tycktes det inte falla havremopederna i smaken!
Fast Linetts ryktämbare gick sönder så det får jag ersätta. Hennes saker är hela men smutsiga så nu har vi tvättstugan full av borstar på tork.
Det ena med det femte - that's just farmer's life.
 |
| Här är tackan från igår. En nyfiken plutt. |
 |
| Det här är morgonens lamm: en helsvart bagge och två svartvita tackor. Black-white is the new black! |
Jag filmade en snutt i förmiddags för att försöka ta upp tackans ljud när hon pysslar om sina små. Det är väldigt mörkt i klippet, men det får ni ha överseende med. Det är ljudet ni ska fokusera på! (Fast det är ännu bättre live!)
 |
| Skito-Linett. Varje gång man borstar hästarna och gör dem riktigt fina så tar det ungefär trettio sekunder innan de rullar sig och blir.... skito. |
Fast Linetts ryktämbare gick sönder så det får jag ersätta. Hennes saker är hela men smutsiga så nu har vi tvättstugan full av borstar på tork.
Det ena med det femte - that's just farmer's life.
fredag 19 december 2014
Oooiih!
Så hände det då! Antas djurgård har nu 13 får, för idag har Malin lammat och fått tvillingar: en svartvit tacka och en helsvart bagge!
Mamma-får sköter om dem så bra att man blir alldeles varm i hjärtat. Ljudet borde ni få höra allesammen för det är så mysigt och det går inte att beskriva!
De skuttade redan omkring i halmen och diade när jag kom på dem. De verkar riktigt starka.
Nu väntar vi bara på att tacka nummer två ska lamma innan hennes juver spränger!
Igår hade jag planerat att jag skulle motionera Uni idag men vädrets makter sätter stopp för dylikt eftersom att det häver ner blidsnö som fastnar under fötterna och bildar isstyltor... så det blev inget. Men kanske imorgon. På söndag kommer hovis så då går det ändå inte.
Hur som helst. Medan ni gottar er i julstress så tar jag det lugnt med mina små söta lamm.
 |
| Här är den lilla svarta baggen några timmar gammal. |
De skuttade redan omkring i halmen och diade när jag kom på dem. De verkar riktigt starka.
Nu väntar vi bara på att tacka nummer två ska lamma innan hennes juver spränger!
Igår hade jag planerat att jag skulle motionera Uni idag men vädrets makter sätter stopp för dylikt eftersom att det häver ner blidsnö som fastnar under fötterna och bildar isstyltor... så det blev inget. Men kanske imorgon. På söndag kommer hovis så då går det ändå inte.
Hur som helst. Medan ni gottar er i julstress så tar jag det lugnt med mina små söta lamm.
torsdag 18 december 2014
Åka häst
Igår spände vi för och åkte på körtur, husse med Lumikki och matte med Linett.
Såhär såg Linett ut när hon var förspänd och klar att åka. Notera det där vita på marken. Det är SNÖ.
Det gick så bra att jag satt och skrattade för mig själv i kärran. Helt okomplicerat för en gångs skull! Vi körde till Holm och vände om vid busshållplatsen och körde hem igen. Lumikki vet vartåt hemåt är för hon lägger i maxväxeln när man ska ditåt. Husse hade inte upptäckt maxväxeln riktigt ordentligt tidigare så han satt och jublade i sin vagn när Lumikki gasade på. Vi var ett väldigt glatt ekipage som rörde oss längs vägen må ni tro!
Fast Lumikkis ben har en tredjedelslängd av Linetts så körde hon ändå om oss, fast på slutet ryckte Linett ifrån (det kallas spurt) och vann med någon hästlängd.
Det var en kväll som enkelt fick betyget 10 poäng och papegojmärke!
Såhär såg Linett ut när hon var förspänd och klar att åka. Notera det där vita på marken. Det är SNÖ.
Det gick så bra att jag satt och skrattade för mig själv i kärran. Helt okomplicerat för en gångs skull! Vi körde till Holm och vände om vid busshållplatsen och körde hem igen. Lumikki vet vartåt hemåt är för hon lägger i maxväxeln när man ska ditåt. Husse hade inte upptäckt maxväxeln riktigt ordentligt tidigare så han satt och jublade i sin vagn när Lumikki gasade på. Vi var ett väldigt glatt ekipage som rörde oss längs vägen må ni tro!
Fast Lumikkis ben har en tredjedelslängd av Linetts så körde hon ändå om oss, fast på slutet ryckte Linett ifrån (det kallas spurt) och vann med någon hästlängd.
Det var en kväll som enkelt fick betyget 10 poäng och papegojmärke!
tisdag 16 december 2014
Talvi on ilmassa
No niin, nu har det blivit vinter i Finland! Det var ju snö jag önskade mig och nu har jag fått det! Det var så otroligt uppfriskande med tömkörning och hundpromenad i julesnön och ljuset som det gav upphov till. Sen att man blev dyngblöt, det gjorde inget, för det var SNÖFLINGOR och inte REGN som kom ner.
Ikväll har jag tömkört Linett. Jag frågade en av hennes tidigare om körningen och fick som svar att "det är bara att tuta och köra!", men jag ville ändå stämma av med tömkörningen för att se framåtandan hos hästen och reaktionerna när jag styr bakifrån istället för från ryggen. Inga problem hur som, Linett var glad och pigg! Nu ska jag spänna för kärran en dag och åka lite häst!
Ikväll har jag tömkört Linett. Jag frågade en av hennes tidigare om körningen och fick som svar att "det är bara att tuta och köra!", men jag ville ändå stämma av med tömkörningen för att se framåtandan hos hästen och reaktionerna när jag styr bakifrån istället för från ryggen. Inga problem hur som, Linett var glad och pigg! Nu ska jag spänna för kärran en dag och åka lite häst!
Söttsött
Jag borde v e r k l i g e n rigga bandande övervakningskameror i fähuset! Tiiidigt imorse (okej då, 7.30) när det ännu var mörkt både ute och inne (vilket det förvisso ändå är under största delen av dygnet nuförtiden) började det bökas på stallsgolvet när jag tände lampan. Jag vet att Uni brukar ligga och sova men jag visste inte att Lumikki också brukar ligga och sova och dessutom använda Uni som huvudkudde! Det var så sött så ni anar inte och det värmde en frusen och dynglejd hästmors hjärta ordentligt, så det räcker för flera dagar!
Kamerorna kunde samtidigt hjälpa till med att vaka på de stundande lamningarna som aldrig tycks sätta igång. Tackorna är så trinda så de ser ut att kunna spränga och den ena tackans juver blir bara mer och mer fyllt med fet fårmjölk för varje dag som går. Ett är i alla fall säkert och det är att det närmar sig för nu har den ena tackan sjunkit ihop över korset så "hungersgroparna" framträder och blivit mera svullen där bak.
De är luriga dedär tackorna! (Låt oss för en stund glömma att det långt är mitt fel eftersom att jag inte har någon exakt tidpunkt för betäckning. Krux i protokollet där!)
Förresten: Om någon hästintresserad eller annars bara intresserad har lust att agera hästsällskap någon kväll så är det välkommet. Det är ju dethär med att ta sig ut som blir så mycket enklare om man är fler...
Kamerorna kunde samtidigt hjälpa till med att vaka på de stundande lamningarna som aldrig tycks sätta igång. Tackorna är så trinda så de ser ut att kunna spränga och den ena tackans juver blir bara mer och mer fyllt med fet fårmjölk för varje dag som går. Ett är i alla fall säkert och det är att det närmar sig för nu har den ena tackan sjunkit ihop över korset så "hungersgroparna" framträder och blivit mera svullen där bak.
De är luriga dedär tackorna! (Låt oss för en stund glömma att det långt är mitt fel eftersom att jag inte har någon exakt tidpunkt för betäckning. Krux i protokollet där!)
Förresten: Om någon hästintresserad eller annars bara intresserad har lust att agera hästsällskap någon kväll så är det välkommet. Det är ju dethär med att ta sig ut som blir så mycket enklare om man är fler...
måndag 15 december 2014
Hoppsan vad bra det går!
God eftermiddag! Igår hade vi ett sånt vackert vinterväder med snö och allt men som vanligt blev det pannkaka av alltihop idag.
Igår var tanken att vi skulle tömköra Linett innan vi passar in selen och slänger på henne kärran, men det kunde vi inte. Husse skulle tömköra Uni först men det var sånt blidföre att det bara blev stora isstyltor under stackars nervöse Unis hovar. Det gick att ta fem steg innan man fick vara framme med kratsen igen. Ingen idé att göra det med Linett då heller. Man vill ju inte att de ska bryta fötterna av sig heller.
Planen var att göra det idag istället men nu är det beckmörkt, plaskvått och full storm ute - som omväxling. Vädret motarbetar allt hästfolk, känns det som. Förmodligen alla andra också.
Hittills idag har jag bakat tunnbröd och pysslat lite i stallet. Jag brukar mocka lösdriften varje dag och nu när det är så blött väder står alla hästar inne i ladan och trängs och självklart bajsar alla där inne. Man måste se till att ha det bekvämt fattar ni väl! ... Så då måste nästan all strö bytas ut.
Det enda vi i stort sett önskar oss just nu på Antas djurgård är minusgrader och snö! Verkställ!
Det bör nog ändra sig snart, Vädret, för det blir så mycket tjat om vädret på den här bloggen annars!
Igår var tanken att vi skulle tömköra Linett innan vi passar in selen och slänger på henne kärran, men det kunde vi inte. Husse skulle tömköra Uni först men det var sånt blidföre att det bara blev stora isstyltor under stackars nervöse Unis hovar. Det gick att ta fem steg innan man fick vara framme med kratsen igen. Ingen idé att göra det med Linett då heller. Man vill ju inte att de ska bryta fötterna av sig heller.
Planen var att göra det idag istället men nu är det beckmörkt, plaskvått och full storm ute - som omväxling. Vädret motarbetar allt hästfolk, känns det som. Förmodligen alla andra också.
Hittills idag har jag bakat tunnbröd och pysslat lite i stallet. Jag brukar mocka lösdriften varje dag och nu när det är så blött väder står alla hästar inne i ladan och trängs och självklart bajsar alla där inne. Man måste se till att ha det bekvämt fattar ni väl! ... Så då måste nästan all strö bytas ut.
Det enda vi i stort sett önskar oss just nu på Antas djurgård är minusgrader och snö! Verkställ!
Det bör nog ändra sig snart, Vädret, för det blir så mycket tjat om vädret på den här bloggen annars!
onsdag 10 december 2014
Detta va en utten da!
Igår skulle jag på skritt-tur med Linett på kvällen med sällskap av samtliga reflexattiraljer vi har i huset samt ljuset av en pannlampa som jag fäste på hjälmen. Sånt behövs i dessa tider. När vi kom så långt som vi brukar plus 200 meter till blev det bockstopp. Stoet vägrade och vände hemåt. Så vi försökte igen. ... med samma resultat. Så då gick vi åt andra hållet istället. Det går emot mina principer att låta hästen bestämma, men det kändes som om jag inte hade något val. Planen blev att ta med Lumikki på körtur nästa gång så att Linett får draghjälp. Det hade vi tänkt göra ikväll, husse och jag, men Vädret sätter stopp för det också, precis som allt annat.
Någon julstämning är inte att tala om. I alla fall inte här.
Någon julstämning är inte att tala om. I alla fall inte här.
tisdag 9 december 2014
Om bondeshopping, magar, ögon och BARF
Hej djurvänner!
Inget nytt på lammfronten. Tackorna är tjockare än vanligt och har juvrena fulla med mjölk, men inga små söta klövar syns ännu. Jag väntar ihjäl mig!
Igår shoppade bonden loss igen vid Agrimarket. Jag köpte en hink psylliumfrö (loppfrön) åt hästapållarna samt en säck DryMaxx. Psylliumfröna ska jag ha för att försöka få bukt med lösa magar. Som ni kanske har märkt så hjälper vädret inte riktigt till där ute... Det är liksom bäddat för lösa magar hos djur som går på lösdrift. Huua!
DryMaxx:en ska jag ha till hönsens hem. Det är kiselgur som suger upp fukt, neutraliserar lukter samt gör tillvaron odräglig för ovälkomna småkryp som t.ex. parasiter.
Belgiska jättekaninen Erikssons öga har börjat rinna. Det är inget kladd som kommer ut utan bara tårvätska. Jag undrar om det kan bero på damm i hans hage. Som underlag har jag spån åt kaninerna. Det syns inget i ögat, men det kan kanske vara så att det har kommit skräp/damm som fastnat i tårkanalen och irriterar ögat. Tips på hur man fixar det mottages gärna. Sköljer ur det med jämna mellanrum. Borde man fukta spånen med t.ex. sprutkanna? Eller byta underlag?
Apropå rinnande ögon: Sindis rinnande öga försvann helt och hållet när vi kastade om fodret rån Royal Canin till BARF. Om det berodde på det eller ej vete fåglarna men det har inte runnit en enda gång sedan dess. Bara att tuta och köra antar jag!
Sindi älskar sin råa mat. Hon får råmat på morgonen och torrfoder på kvällen. Det är enkelt så om man ska resa bort eller dylikt. Det funkar bra för hunden tycker jag. Det var också något man rekommenderade vid djuraffären. Hon har fått glansigare päls, blivit mycket gladare i maten, bajsar mindre och mattes plånbok har också blivit gladare.
Nu när vädret är så uselt ska jag bjuda på sommarbilder.
I eftermiddag ska jag gå på ett Mycket Viktigt Möte. Önska mig lycka till!
Inget nytt på lammfronten. Tackorna är tjockare än vanligt och har juvrena fulla med mjölk, men inga små söta klövar syns ännu. Jag väntar ihjäl mig!
Igår shoppade bonden loss igen vid Agrimarket. Jag köpte en hink psylliumfrö (loppfrön) åt hästapållarna samt en säck DryMaxx. Psylliumfröna ska jag ha för att försöka få bukt med lösa magar. Som ni kanske har märkt så hjälper vädret inte riktigt till där ute... Det är liksom bäddat för lösa magar hos djur som går på lösdrift. Huua!
DryMaxx:en ska jag ha till hönsens hem. Det är kiselgur som suger upp fukt, neutraliserar lukter samt gör tillvaron odräglig för ovälkomna småkryp som t.ex. parasiter.
Belgiska jättekaninen Erikssons öga har börjat rinna. Det är inget kladd som kommer ut utan bara tårvätska. Jag undrar om det kan bero på damm i hans hage. Som underlag har jag spån åt kaninerna. Det syns inget i ögat, men det kan kanske vara så att det har kommit skräp/damm som fastnat i tårkanalen och irriterar ögat. Tips på hur man fixar det mottages gärna. Sköljer ur det med jämna mellanrum. Borde man fukta spånen med t.ex. sprutkanna? Eller byta underlag?
Apropå rinnande ögon: Sindis rinnande öga försvann helt och hållet när vi kastade om fodret rån Royal Canin till BARF. Om det berodde på det eller ej vete fåglarna men det har inte runnit en enda gång sedan dess. Bara att tuta och köra antar jag!
Sindi älskar sin råa mat. Hon får råmat på morgonen och torrfoder på kvällen. Det är enkelt så om man ska resa bort eller dylikt. Det funkar bra för hunden tycker jag. Det var också något man rekommenderade vid djuraffären. Hon har fått glansigare päls, blivit mycket gladare i maten, bajsar mindre och mattes plånbok har också blivit gladare.
Nu när vädret är så uselt ska jag bjuda på sommarbilder.
 |
| Stockros, |
 |
| Äppelträdet i all sin prakt! |
 |
| Jag om några år...! (från Apassionata 2014, Helsingfors) |
måndag 8 december 2014
Om ridning
Nu har jag ridit Linett alldeles själv för första gången. Det gick bra.
Det låter som om jag inte har så mycket erfarenhet av ridning när jag skriver på det där sättet, men det har jag. Jag är inne på mitt nionde år på ridskola och innan dess red jag också lite grann. Faktum är att fast jag har ridit på typ (nu räknar jag här...) 28 olika hästar + eventuellt några som jag inte kommer ihåg så är det ändå lika spännande att sitta upp på en som jag aldrig har ridit förut. Nu har jag ju ridit Linett två gånger förut men första gången red jag bara runt i skritt för det var så dåligt före och andra gången var husse med och körde med Lumikki bredvid. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Sticker hästen, går den överhuvudtaget framåt, bockar den, stegrar den sig, hurudana är traven och galoppen, får jag stopp på hästen när jag vill?
Nu lär Linett vara väldigt snäll av sig och det har hon redan bevisat. Det var riktigt kul. Hon har mycket energi och är väldigt pigg just nu, det kände man i traven minsann. Men vart eftersom jag lär känna henne så lär jag mig också rida henne.
Det låter som om jag inte har så mycket erfarenhet av ridning när jag skriver på det där sättet, men det har jag. Jag är inne på mitt nionde år på ridskola och innan dess red jag också lite grann. Faktum är att fast jag har ridit på typ (nu räknar jag här...) 28 olika hästar + eventuellt några som jag inte kommer ihåg så är det ändå lika spännande att sitta upp på en som jag aldrig har ridit förut. Nu har jag ju ridit Linett två gånger förut men första gången red jag bara runt i skritt för det var så dåligt före och andra gången var husse med och körde med Lumikki bredvid. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Sticker hästen, går den överhuvudtaget framåt, bockar den, stegrar den sig, hurudana är traven och galoppen, får jag stopp på hästen när jag vill?
Nu lär Linett vara väldigt snäll av sig och det har hon redan bevisat. Det var riktigt kul. Hon har mycket energi och är väldigt pigg just nu, det kände man i traven minsann. Men vart eftersom jag lär känna henne så lär jag mig också rida henne.
söndag 7 december 2014
Vallhunden
Sindi ska bli vallhund då hon blir stor. Det tycker hon själv också, verkar det som.
Vad jag gör med kameran vet jag inte ens själv. Ett kreativt sätt att filma kanske... Märks att jag inte är så bra på det här.
Sindi har själv kommit på att klättra in i krubban. Jag har alltså inte lagt dit henne. Hon fyller 11 månader den 21 december och ännu har jag inte ställt några krav på henne när det gäller vallning. Däremot hänger hon hela tiden med när vi är ute hos djuren.
Vad jag gör med kameran vet jag inte ens själv. Ett kreativt sätt att filma kanske... Märks att jag inte är så bra på det här.
Sindi har själv kommit på att klättra in i krubban. Jag har alltså inte lagt dit henne. Hon fyller 11 månader den 21 december och ännu har jag inte ställt några krav på henne när det gäller vallning. Däremot hänger hon hela tiden med när vi är ute hos djuren.
lördag 6 december 2014
Pepparkakshäst
Så har hästarna fått större hage och en bra mycket roligare tillvaro tack vare Linetts inflyttning! Uni är så lugn och beskedlig nu när han har fått en mogen chef som han dessutom tycker väldigt mycket om. Lumikki var lite sur igår. Hon kände sig säkert bortglömd och åsidosatt. Idag är det redan bättre för hon har fått vara på körtur med husse medan matte red Linett.
Linett besitter en aning överskottsenergi för hon har inte blivit riden på ungefär tre veckor. Därför började vi lite lätt med longering först för att eliminera eventuella bockningar eller explosioner. Sedan tog vi en liten terrängtur tillsammans med Lumikki. Hästarna var pigga och Linett kändes lugn.
Eftersom att vi firar Finlands självständighetsdag idag så är det även dagen då det stora Sjölundska pepparkaksbaket inträffar och så även detta år. I år tyckte jag att vi på Lööte-filialen fick till temat riktigt ordentligt!
Det fattas visserligen en hund och en ulltått men man kan inte få allt här i världen så vi får väl nöja oss med det vi fick. Pepparkakorna är åtminstone goda!
Pepparkaksdeg
100 g smör
2½ dl farinsocker
1 dl sirap
1 dl grädde
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk nejlika
7½ dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
Rör ihop smöret, sockret och sirapen till en jämn smet. Tillsätt grädde och kryddor. Blanda mjöl och bikarbonat väl och rör sedan ner lite i gången tills smeten är jämn. (Jag lät min hushållsassistent göra allt det här blandandet.) Låt degen stå i kylskåp över natten. Grädda kakorna i 200-graders värme i 7-8 minuter.
Linett besitter en aning överskottsenergi för hon har inte blivit riden på ungefär tre veckor. Därför började vi lite lätt med longering först för att eliminera eventuella bockningar eller explosioner. Sedan tog vi en liten terrängtur tillsammans med Lumikki. Hästarna var pigga och Linett kändes lugn.
Eftersom att vi firar Finlands självständighetsdag idag så är det även dagen då det stora Sjölundska pepparkaksbaket inträffar och så även detta år. I år tyckte jag att vi på Lööte-filialen fick till temat riktigt ordentligt!
Det fattas visserligen en hund och en ulltått men man kan inte få allt här i världen så vi får väl nöja oss med det vi fick. Pepparkakorna är åtminstone goda!
Pepparkaksdeg
100 g smör
2½ dl farinsocker
1 dl sirap
1 dl grädde
2 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 tsk nejlika
7½ dl vetemjöl
2 tsk bikarbonat
Rör ihop smöret, sockret och sirapen till en jämn smet. Tillsätt grädde och kryddor. Blanda mjöl och bikarbonat väl och rör sedan ner lite i gången tills smeten är jämn. (Jag lät min hushållsassistent göra allt det här blandandet.) Låt degen stå i kylskåp över natten. Grädda kakorna i 200-graders värme i 7-8 minuter.
fredag 5 december 2014
Välkommen Linett
Hej!
Jag heter Tåghusa Linett men kallas Linett av praktiska skäl. Jag är ett 19-årigt norskt fjordsto med alla fyra hovar stadigt på jorden. Jag ska bo på Antas djurgård ett tag tills matte är frisk och kry.
Jag har redan gjort klart för Uni och Lumikki att det är jag som bestämmer här. Gammal är äldst liksom! Jag är väldigt snäll och gullig av mig så klappa mig gärna. Jag har en väldigt vacker man. Däremot vill min lånematte inte att någon matar mig med godsaker över staketet!
Jag kan bära ryttare och dra vagn men jag tycker inte om att åka ensam i transport.
Det blev lite akut med en tredje häst vid Antas, men det fixar sig! Idag ska vi förstora hagen så att de får mera plats.
Lastningen igår gjorde att vi fick gnugga geniknölarna ett extra varv. Linetts kompis hade åkt redan på morgonen och Linett var olycklig och nervös över att plötsligt vara ensam, så hon vägrade att gå in i transporten. (Tack igen Sussy för lånet! Du är en pärla!) Hon frös fast och det hjälpte inte hur vi än smackade, petade med spö, drog, lockade med knäckebröd - inget hjälpte. Hon bara stod och stirrade så långt ögat nådde i Öja. När vi hade försökt med alla våra Ponnyakutenknep så kläckte jag den briljanta idén att åka och hämta Lumikki. När Lumikki anlände en timme senare fick hon gå och hämta Linett ur stallet och traska framför rakt in i transporten. Linett tvekade inte en sekund och klev på hon också - helt lugn och sansad. APPLÅÅÅÅD!
Väl hemma vid Antas började hon med att nafsa Uni i mulen så han skrek och sedan var det bra med det. Inget sparkande whatsoever. (Tur det med tanke på tappskorna.) Uni började fjanta sig istället och gick från att vara en matchoman till att bli en pjasolapp som fjäskade för Linett som gnäggade av lycka. Nu är det Linett som bestämmer.
Jag heter Tåghusa Linett men kallas Linett av praktiska skäl. Jag är ett 19-årigt norskt fjordsto med alla fyra hovar stadigt på jorden. Jag ska bo på Antas djurgård ett tag tills matte är frisk och kry.
Jag har redan gjort klart för Uni och Lumikki att det är jag som bestämmer här. Gammal är äldst liksom! Jag är väldigt snäll och gullig av mig så klappa mig gärna. Jag har en väldigt vacker man. Däremot vill min lånematte inte att någon matar mig med godsaker över staketet!
Jag kan bära ryttare och dra vagn men jag tycker inte om att åka ensam i transport.
* * *
Lastningen igår gjorde att vi fick gnugga geniknölarna ett extra varv. Linetts kompis hade åkt redan på morgonen och Linett var olycklig och nervös över att plötsligt vara ensam, så hon vägrade att gå in i transporten. (Tack igen Sussy för lånet! Du är en pärla!) Hon frös fast och det hjälpte inte hur vi än smackade, petade med spö, drog, lockade med knäckebröd - inget hjälpte. Hon bara stod och stirrade så långt ögat nådde i Öja. När vi hade försökt med alla våra Ponnyakutenknep så kläckte jag den briljanta idén att åka och hämta Lumikki. När Lumikki anlände en timme senare fick hon gå och hämta Linett ur stallet och traska framför rakt in i transporten. Linett tvekade inte en sekund och klev på hon också - helt lugn och sansad. APPLÅÅÅÅD!
Väl hemma vid Antas började hon med att nafsa Uni i mulen så han skrek och sedan var det bra med det. Inget sparkande whatsoever. (Tur det med tanke på tappskorna.) Uni började fjanta sig istället och gick från att vara en matchoman till att bli en pjasolapp som fjäskade för Linett som gnäggade av lycka. Nu är det Linett som bestämmer.
torsdag 4 december 2014
Longering
Tjena mors! Nu är Uni nymotionerad och visade upp bästa galoppen någonsin. Han bar sig själv och kunde galoppera samlat på en för honom ganska liten volt.
När jag longerar honom brukar jag göra så att jag först promenerar med honom längs vägen eller bara någonstans var han går rakt. När vi har gjort det tar vi oss till volten där jag låter honom skritta tills han går bra i skritt och inte spriger på mig. Jag passar också på att kolla så att bromsen och gasen fungerar, alltså ptroo och smack. När det fungerar går vi över till traven.
Uni är ett energikluster som ganska lätt exploderar vid sådana här tillfällen, så det händer att han brallar lite och travar allt han kan. Ibland kan han ta några galoppsprång men han har aldrig stuckit eller sprungit över mig. Det tar inte särskilt länge innan han lugnar ner sig och börjar frusta och lyda mina rösthjälper. Jag brukar låta honom trava på i en ganska rask trav, alltså inte så att han rusar med sidan före typ, utan att han går ordentligt framåt. Sedan brukar jag träna tempoväxlingar i traven.
Allt det här gör jag förstås i båda varven och jag brukar byta varv ofta när jag longerar. Uni kan bli snurrig i skallen annars och det vill jag ju inte. Dessutom vill jag att han ska arbeta likadant åt båda hållen så att han har möjlighet att träna upp sin svagare sida. Jag brukar börja i det varv som han har lättast i och sedan upprepar jag övningen åt andra varvet.
Efter traven brukar jag låta honom galoppera. Han tycker om det och brukar ofta gasa på rätt ordentligt efter lyften. Jag brukar försöka få honom att galoppera samlat, men det är inte alltid det lyckas. Förutom idag då han verkligen visade en bra sida av sig själv!
I longeringen använder jag en longeringsgjord, ett träns, ett långt spö, en 8 meter lång lina samt ett par inspänningstyglar av gummi (egentligen ett gummiband med knäppen i båda ändorna och på mitten en grunka med vilken man kontrollerar tyglarnas längd). Jag brukar ha tyglarna långa ända tills vi har travat åt båda hållen och han är uppmärksam på mig samt själv börjar hitta till sin rätta form. Grejen är ju den att jag ska få honom att sträcka på överlinjen (ryggen, nacken) och att han därmed ska kunna arbetas i rätt form. Skulle jag spänna in honom utan att han först har sträckt på sig och börjat söka sig åt rätt håll så skulle han säkert skada sig i siständan.
Utmaningen hos Uni ligger i att få honom bättre musklad på bakdelen. Det är inte det lättaste eftersom att jag inte rider honom. En annan utmaning är att kunna kontrollera galoppen från marken bättre. Samt att få honom att slappna av på en mindre volt. Just nu stressar det upp honom rätt mycket. När han lärt sig att göra det föregående skulle jag vilja få honom att göra sidvärtsrörelser från marken.
När jag longerar honom brukar jag göra så att jag först promenerar med honom längs vägen eller bara någonstans var han går rakt. När vi har gjort det tar vi oss till volten där jag låter honom skritta tills han går bra i skritt och inte spriger på mig. Jag passar också på att kolla så att bromsen och gasen fungerar, alltså ptroo och smack. När det fungerar går vi över till traven.
Uni är ett energikluster som ganska lätt exploderar vid sådana här tillfällen, så det händer att han brallar lite och travar allt han kan. Ibland kan han ta några galoppsprång men han har aldrig stuckit eller sprungit över mig. Det tar inte särskilt länge innan han lugnar ner sig och börjar frusta och lyda mina rösthjälper. Jag brukar låta honom trava på i en ganska rask trav, alltså inte så att han rusar med sidan före typ, utan att han går ordentligt framåt. Sedan brukar jag träna tempoväxlingar i traven.
Allt det här gör jag förstås i båda varven och jag brukar byta varv ofta när jag longerar. Uni kan bli snurrig i skallen annars och det vill jag ju inte. Dessutom vill jag att han ska arbeta likadant åt båda hållen så att han har möjlighet att träna upp sin svagare sida. Jag brukar börja i det varv som han har lättast i och sedan upprepar jag övningen åt andra varvet.
Efter traven brukar jag låta honom galoppera. Han tycker om det och brukar ofta gasa på rätt ordentligt efter lyften. Jag brukar försöka få honom att galoppera samlat, men det är inte alltid det lyckas. Förutom idag då han verkligen visade en bra sida av sig själv!
I longeringen använder jag en longeringsgjord, ett träns, ett långt spö, en 8 meter lång lina samt ett par inspänningstyglar av gummi (egentligen ett gummiband med knäppen i båda ändorna och på mitten en grunka med vilken man kontrollerar tyglarnas längd). Jag brukar ha tyglarna långa ända tills vi har travat åt båda hållen och han är uppmärksam på mig samt själv börjar hitta till sin rätta form. Grejen är ju den att jag ska få honom att sträcka på överlinjen (ryggen, nacken) och att han därmed ska kunna arbetas i rätt form. Skulle jag spänna in honom utan att han först har sträckt på sig och börjat söka sig åt rätt håll så skulle han säkert skada sig i siständan.
Utmaningen hos Uni ligger i att få honom bättre musklad på bakdelen. Det är inte det lättaste eftersom att jag inte rider honom. En annan utmaning är att kunna kontrollera galoppen från marken bättre. Samt att få honom att slappna av på en mindre volt. Just nu stressar det upp honom rätt mycket. När han lärt sig att göra det föregående skulle jag vilja få honom att göra sidvärtsrörelser från marken.
onsdag 3 december 2014
Matematiska problem man kan tänkas bli ställd inför som bonde, del 1
Hepp!
Inget nytt på fårfronten vad beträffar lamm. Däremot har tackan som stod och drog ihop sig rätat ut sig igen och börjar återgå till fåralivet. Tack vare Axiluret som jag slutligen fick i dem.
Det var något synnerligen konstigt över förfarandet när vi avmaskade våra ulltåttar. Enligt veterinären skulle det doseras 1 gram per får. I ursprungsförpackningen fanns 24 gram medel. Jag vägde alltså upp 1 gram på min digitala köksvåg och vägde sedan sprutan separat. Den vägde 7 gram när den var tom och 8 gram när jag smidigt och utan att klotta förflyttade maskmedlet in i kolven. Så långt stämde matematiken enligt Tors räknebok. Det som senare hände är ett mysterium.
Eftersom att 24 gram isåfall borde ha räckt till 24 får så borde jag ha haft 13 gram kvar när jag var klar. Det hade jag inte. Medlet tog slut vid får nummer 10. Men sprutan med medlet i vägde hela tiden 8 gram.
Jag klottade inget och det fanns inget medel kvar i ursprungsförpackningen när jag var klar. Vi hade alltså minimalt spill.
Inte ens en ingenjör klarar av att lösa det här problemet. Om någon annan har någon bra förklaring så mottas den gärna!
Jag blev tvungen att läsa på ifall att en överdos Axilur skulle vara farligt, men det lär det inte vara. Faktum är att jag inte ens vet om de har fått en överdos eftersom att jag hela tiden vägde och att det då stämde.
Nästa gång tror jag bestäm att vi ska hålla oss till fåramedel och inte till hästmedel och hålla tummarna för att man kan göra det med lite större noggrannhet än såhär!
Apropå häst: Nu ska jag åka och hälsa på fjordstoet Linett.
Det var något synnerligen konstigt över förfarandet när vi avmaskade våra ulltåttar. Enligt veterinären skulle det doseras 1 gram per får. I ursprungsförpackningen fanns 24 gram medel. Jag vägde alltså upp 1 gram på min digitala köksvåg och vägde sedan sprutan separat. Den vägde 7 gram när den var tom och 8 gram när jag smidigt och utan att klotta förflyttade maskmedlet in i kolven. Så långt stämde matematiken enligt Tors räknebok. Det som senare hände är ett mysterium.
Eftersom att 24 gram isåfall borde ha räckt till 24 får så borde jag ha haft 13 gram kvar när jag var klar. Det hade jag inte. Medlet tog slut vid får nummer 10. Men sprutan med medlet i vägde hela tiden 8 gram.
Jag klottade inget och det fanns inget medel kvar i ursprungsförpackningen när jag var klar. Vi hade alltså minimalt spill.
Inte ens en ingenjör klarar av att lösa det här problemet. Om någon annan har någon bra förklaring så mottas den gärna!
Jag blev tvungen att läsa på ifall att en överdos Axilur skulle vara farligt, men det lär det inte vara. Faktum är att jag inte ens vet om de har fått en överdos eftersom att jag hela tiden vägde och att det då stämde.
Nästa gång tror jag bestäm att vi ska hålla oss till fåramedel och inte till hästmedel och hålla tummarna för att man kan göra det med lite större noggrannhet än såhär!
Apropå häst: Nu ska jag åka och hälsa på fjordstoet Linett.
måndag 1 december 2014
I väntans tid
Vi har packat in två stycken lammstinna tackor i lamningsboxen. Ingen av dem har lammat ännu, fast de sett stinna ut i säkert en vecka. Jag kan nästan slå mig i backen på att min vanliga otur slår till en gång till och att jag missar den första lamningen den här gången också! Sist gick jag på tårna måndag till fredag och tittade till tackorna varje timme dygnet runt och när jag slutligen, på fredag kväll, bestämde mig för att lämna gården för första gången på hela veckan - tror ni då inte att lammen hade kommit när jag kom hem tre timmar senare!?
söndag 30 november 2014
Julmarknad
Igår inföll alltså den årliga julmarknaden vid Bjärgas i Larsmo. Vi ställde upp på talko (eftersom att man ringt och frågat för ett bra tag sedan om vi kunde tänka oss att komma).
Sagt och gjort. Klockan 9 packade vi ihop oss, Lumikki, matte, husse och Sindi och begav oss till hembygdsgården. Bjärgas är ett vackert ställe och julmarknaden brukar vara ett mysigt tillfälle. I år fattades snön men vi var ju där istället. Man har aldrig haft så mycket besökare som i år, påstod man.
I betalning fick vi en dörrkrans. Tacktack, den gör sig fin på vår ytterdörr!
Idag har min mommo och moster varit på julmarknad vid Stundars i Solf. De har sålt produkter som tillverkats av vårt eget garn och produkterna har gått åt som smör i solsken! Det tackar vi också för och hoppas att de ska värma frusna händer och fötter i vinter.
Sagt och gjort. Klockan 9 packade vi ihop oss, Lumikki, matte, husse och Sindi och begav oss till hembygdsgården. Bjärgas är ett vackert ställe och julmarknaden brukar vara ett mysigt tillfälle. I år fattades snön men vi var ju där istället. Man har aldrig haft så mycket besökare som i år, påstod man.
Lumikki drog vagnen som värsta proffset! Hon hittade inte på några rackartyg alls och gjorde som hon blev tillsagd hela tiden och fick sig två välförtjänta pauser med mellanmål (=hö och vatten). Idag har hon fått vara ledig också, den svarta lilla storfräsaren!
 |
| Källa. |
Jag passar på att låna en bild från Bjärgas hemsida. Som vanligt har jag varit dålig på att dokumentera det skedda. Skämmas!
Idag har min mommo och moster varit på julmarknad vid Stundars i Solf. De har sålt produkter som tillverkats av vårt eget garn och produkterna har gått åt som smör i solsken! Det tackar vi också för och hoppas att de ska värma frusna händer och fötter i vinter.
fredag 28 november 2014
Avmaskning
Jag mitt klantarsle har inte avmaskat fåren alls. Nu har vi en stackars tacka som alldeles uppenbarligen lider av parasiter som tar hennes näring. Så idag ska vi avmaska bara husse kommer hem.
Det låter lätt.
Maskmedel plus får lika med enkelt. Inget kråtasverk här.
Väl?
Ända tills matte hämtade ut maskmedlet från apoteket och veterinärens dosering lyder "1 gram per får" och tuben är graderar från 100 kg till 600 kg med 50 kg:s intervaller. Det går alltså inte att använda tuben varken ordentligt, säkert eller på ett vettigt sätt. För 50 kg fårtarm motsvarar inte 50 kg hästtarm. Så är det bara.
Så då får matte ta fram hushållsvågen och väga upp ett-grams-klickar och så får vi på något väldigt kreativt sätt klura ut hur vi sedan får maskmedlet att hamna där det ska.
Inte är det i det här landet tänkt att man ska ha små djurbesättningar whatsoever. Maskmedlet ämnat för får får man nämligen köpa i minst litersförpackningar. Det räcker åt typ 500 får. Minst. Ekonomiskt och hemåt på alla sätt för en liten knegare som jag. Inte. Så därför skrev veterinären ut Axilur som man avmaskar katter, hundar och hästar med. Hästdosen är tydligen så stor att man måste ha recept, för katt- och hundmedel får man från varje apotek. Däremot räcker en hästdos ämnad för häst som väger 600 kg till 24 får.
Nu ska det bli ordning på torpet!
Fårsidan har det blivit tillräckligt slarvat med för i år. Inte nog med att det inte har skett någon avmaskning, men somliga tackor är redan högdräktiga och har lagts i lamningsboxen eftersom att juvret för varje dag som går blir ännu mera sprängfullt. Orsaken till att tackorna ska lamma snart är att baggarna gick tillsammans med tackorna hela sommaren för att det var omöjligt att skilja på dem i våras när det begav sig, då den ena ännu diade och den andra inte kunde gå i hage ensam. En tacka av finsk lantras är dräktig i 143 dygn och det hade varit skönt att veta exakt när det 143 dygnet inträffar. Nästa år ska pojkarna ha en egen hage alldeles från början till slut!
Det låter lätt.
Maskmedel plus får lika med enkelt. Inget kråtasverk här.
Väl?
Ända tills matte hämtade ut maskmedlet från apoteket och veterinärens dosering lyder "1 gram per får" och tuben är graderar från 100 kg till 600 kg med 50 kg:s intervaller. Det går alltså inte att använda tuben varken ordentligt, säkert eller på ett vettigt sätt. För 50 kg fårtarm motsvarar inte 50 kg hästtarm. Så är det bara.
Så då får matte ta fram hushållsvågen och väga upp ett-grams-klickar och så får vi på något väldigt kreativt sätt klura ut hur vi sedan får maskmedlet att hamna där det ska.
Inte är det i det här landet tänkt att man ska ha små djurbesättningar whatsoever. Maskmedlet ämnat för får får man nämligen köpa i minst litersförpackningar. Det räcker åt typ 500 får. Minst. Ekonomiskt och hemåt på alla sätt för en liten knegare som jag. Inte. Så därför skrev veterinären ut Axilur som man avmaskar katter, hundar och hästar med. Hästdosen är tydligen så stor att man måste ha recept, för katt- och hundmedel får man från varje apotek. Däremot räcker en hästdos ämnad för häst som väger 600 kg till 24 får.
Nu ska det bli ordning på torpet!
Fårsidan har det blivit tillräckligt slarvat med för i år. Inte nog med att det inte har skett någon avmaskning, men somliga tackor är redan högdräktiga och har lagts i lamningsboxen eftersom att juvret för varje dag som går blir ännu mera sprängfullt. Orsaken till att tackorna ska lamma snart är att baggarna gick tillsammans med tackorna hela sommaren för att det var omöjligt att skilja på dem i våras när det begav sig, då den ena ännu diade och den andra inte kunde gå i hage ensam. En tacka av finsk lantras är dräktig i 143 dygn och det hade varit skönt att veta exakt när det 143 dygnet inträffar. Nästa år ska pojkarna ha en egen hage alldeles från början till slut!
Lumikkis jobbförberedelse och om saker som äter ponnyer
Imorgon ska vi jobba. Eller rättare sagt: Lumikki ska jobba. Vi ska på julmarknad till Bjärgas med ponnyn och kärran. Idag har matte varit och tittat var vi får parkera vårt enorma ekipage för att lastningen ska gå så smärtfritt som möjligt. Bjärgas är ju inte direkt känt för att ha bra med parkeringsutrymme. Nu har vi i alla fall en plan, så bara ponnyn är med på noterna och bilen startar imorgon bitti så blir det k a l a s !
Igår trotsade jag duggregnet och dimman och leran - ja, rubbet - och tog nämnda ponny på en låååååång körtur. Den längsta vi någonsin varit på, faktiskt. Det har varit så dåligt före längs vägarna så man har helt enkelt inte kunnat (man vill ju inte köra fast eller köra ner i diket hur som helst heller) men så tänkte jag att det nog vore klokt att köra med henne lite grann före jobbet ifall att hon skulle råka besitta en större del överskottsenergi som hon inte gjort utlopp för i hagen. Igår var vägföret dessutom det bästa på länge, även om det verkligen inte var bra!
Man vet aldrig när det gäller fyrfotingar, det vet ni säkert.
Vi lunkade på i en salig arbetstrav Svede runt (vilket på klarspråk betyder ungefär 8 km). Snacka om att ponnyn har fått förbättrad kondition! Jag drev inte på ens en gång under hela körturen. Bara i början när hon alltid tror att postlådorna ska attackera henne och äta upp henne tills bara svansen återstår.
Postlådor kan naturligtvis göra sådana utfall. Det gäller även soptunnor och elskåp i en del fall. Belysningsstolpar kan också vara skräckinjagande. Jag vet inte om ni har sett dem, men bakom stolparna så bor det troll med 10 cm långa huggtänder och dubbelt längre klor och som tycker att svarta shettisar är det godaste som finns!
Vid Bjärgas spanade matten förstås efter farliga saker som ponnyn eventuellt skulle kunna tänkas bli förskräckt över men hittade inga. Tack och lov!
Ikväll ska vi hämta hem hyrtransporten (tack igen Sussy!), putsa lite seldon och gräva fram tomteluvan åt kusken.
Igår trotsade jag duggregnet och dimman och leran - ja, rubbet - och tog nämnda ponny på en låååååång körtur. Den längsta vi någonsin varit på, faktiskt. Det har varit så dåligt före längs vägarna så man har helt enkelt inte kunnat (man vill ju inte köra fast eller köra ner i diket hur som helst heller) men så tänkte jag att det nog vore klokt att köra med henne lite grann före jobbet ifall att hon skulle råka besitta en större del överskottsenergi som hon inte gjort utlopp för i hagen. Igår var vägföret dessutom det bästa på länge, även om det verkligen inte var bra!
Man vet aldrig när det gäller fyrfotingar, det vet ni säkert.
Vi lunkade på i en salig arbetstrav Svede runt (vilket på klarspråk betyder ungefär 8 km). Snacka om att ponnyn har fått förbättrad kondition! Jag drev inte på ens en gång under hela körturen. Bara i början när hon alltid tror att postlådorna ska attackera henne och äta upp henne tills bara svansen återstår.
Postlådor kan naturligtvis göra sådana utfall. Det gäller även soptunnor och elskåp i en del fall. Belysningsstolpar kan också vara skräckinjagande. Jag vet inte om ni har sett dem, men bakom stolparna så bor det troll med 10 cm långa huggtänder och dubbelt längre klor och som tycker att svarta shettisar är det godaste som finns!
Vid Bjärgas spanade matten förstås efter farliga saker som ponnyn eventuellt skulle kunna tänkas bli förskräckt över men hittade inga. Tack och lov!
Ikväll ska vi hämta hem hyrtransporten (tack igen Sussy!), putsa lite seldon och gräva fram tomteluvan åt kusken.
tisdag 25 november 2014
Bra
För att liva upp stämningen lite i Vädret så får ni göra som jag: Se på kattvideo.
Hälsningar
Matte som har tappat nerverna på November anno 2014
Hälsningar
Matte som har tappat nerverna på November anno 2014
måndag 24 november 2014
Tröjstickning
Det här hemska mittemellanvädret suger musten ur en. Ena dagen är det torrt, fruset och vitt och vackert och följande dag är det grått och kladdigt och så är gräsmattan grön igen. Snart borde jag gå ut och ta hand om en ridelev så det gäller att samla kraft.
Såhär långt har jag hunnit på husses islandströja. Jag håller som bäst på med oket och har börjat ta ihop för halsen. Mönstret tar ganska länge att sticka, mest på grund av att inte så smidiga matte tvinnar trådarna på avigsidan så att det inte ska bli för spänt och för att det inte ska bli så långa trådar bakom. Jag har redan lagt mera tid på mönstret än på hela resten av tröjan.
På bilden är den skrynklig för att stickan inte går att töja (förstås). Annars hade mina maskor trillat huller om buller. Sen när den är färdig ska jag visa en bra bild på den, jag lovar på heder och samvete!
Garnet som jag använder är ett 100 %-igt ullgarn som heter Alafoss Lopi och är importerat från Island. Det säljs nog i Finland också, men de butiker som jag har letat i hade inte så många färger och dessutom var det ganska mycket dyrare. Mönstret till den här tröjan är ur en bok som heter Islantilaisia neuleita. Mönstret heter Alafoss. (Och det går riktigt bra att sticka på finska. Särskilt så länge man gör det med lite mera eftertanke än om det vore på svenska.)
Tröjan stickas på rundstickor hela vägen (utom ärmresåren). Till resår används stickor nummer 4,5 och till resten nummer 6.
Ikväll ska mamma och jag gjuta ljus.
Ha det så bra i mörkret!
Såhär långt har jag hunnit på husses islandströja. Jag håller som bäst på med oket och har börjat ta ihop för halsen. Mönstret tar ganska länge att sticka, mest på grund av att inte så smidiga matte tvinnar trådarna på avigsidan så att det inte ska bli för spänt och för att det inte ska bli så långa trådar bakom. Jag har redan lagt mera tid på mönstret än på hela resten av tröjan.
På bilden är den skrynklig för att stickan inte går att töja (förstås). Annars hade mina maskor trillat huller om buller. Sen när den är färdig ska jag visa en bra bild på den, jag lovar på heder och samvete!
Garnet som jag använder är ett 100 %-igt ullgarn som heter Alafoss Lopi och är importerat från Island. Det säljs nog i Finland också, men de butiker som jag har letat i hade inte så många färger och dessutom var det ganska mycket dyrare. Mönstret till den här tröjan är ur en bok som heter Islantilaisia neuleita. Mönstret heter Alafoss. (Och det går riktigt bra att sticka på finska. Särskilt så länge man gör det med lite mera eftertanke än om det vore på svenska.)
Tröjan stickas på rundstickor hela vägen (utom ärmresåren). Till resår används stickor nummer 4,5 och till resten nummer 6.
Ikväll ska mamma och jag gjuta ljus.
Ha det så bra i mörkret!
onsdag 19 november 2014
Om ljusstöpning
Happ. Det går inget vidare med att få Uni att hållas inne i hagen. Det är tydligen för lite kräm i akkun. Idag ska vi byta akku och tråd och slå ner grövre stolpar på rymningsstället.
Jag inser att jag har spräckt teorin om att en djurgård är det mest idylliska man kan bo på. Ifall att någon fortfarande tror det efter de senaste dagarnas inlägg får de gärna komma och bo hos oss lite.
Igår stöpte jag ljus tillsammans med Åsa, sådär helt spontant. Det var roligt! Jag har aldrig stöpt ljus förut. Det är så mycket tillställas fram och tillbaka innan man kan sätta igång och stöpa att man liksom inte gör det ensam.
För att stöpa ljus behöver man:
Stearinmassa
Paraffinmassa
Stöpkärl
Plåtburkar för att smälta ljusmassa i
Kastrull för vattenbad
Träpinnar/lister
Veke (en tunn så att ljuset inte brinner upp med det samma, det hade varit tråkigt)
Tyngder, t.ex. muttrar
Vattenkokare (kan vara bra att ha)
Om man inte vill ha ljusmassa på golvet kan det vara klokt att breda ut tidningar där man håller på.
Ljusstöpning går till så att man i vattenbad smälter ungefär 1/3 paraffin och 2/3 stearin. Under tiden kokar man upp vatten som man ska ha i sitt stöpkärl som ska vara högt och smalt och helst inget man är särskilt rädd om. I stöpkärlet ska vattnets temperatur hållas mellan 65 och 75 grader Celcius. Vi hade stöpkärlet att stå på en kokplatta så att temperaturen inte skulle sjunka så snabbt. Ibland fick vi fylla på med mera kokande vatten.
När ljusmassan är smält häller man den i stöpkärlet. Ljusmassan kommer att flyta ovanpå vattnet. Vattnet får inte bli för kallt för då stelnar massan och inte heller för varmt eftersom att massan då smälter.
Under tiden man smälter massan och fixar hett vatten i stöpkärlet klipper man till vekarna, längre än vad det färdiga ljuset ska bli. Man knyter vekens ena ände i träpinnen och i vekens andra ände knyter man fast tyngden.
Sedan är det bara att börja stöpa! Första gånger man blöter veken ska man göra det i enbart ljusmassa. Om man råkar blöta den i vatten så kommer ljuset aldrig att brinna eftersom att stearinet isolerar fukten i veken. Doppa så länge att det slutar komma luftbubblor.
När man doppat vekarna i enbart stearin och låtit det stelna och svalna så kan man doppa hela vägen ner tills pinnen tar i kanten eller tills tyngden tar i bottnen. Om man doppar för långsamt så smälter stearinet och om man doppar för snabbt så fastnar inget stearin. Man måste låta lagren stelna och svalna mellan doppen så man får utarbeta ett system som fungerar.
När man doppat tillräckligt mycket och ljuset har en bra form så låter man det svalna och stelna och så skär man av det så att tyngden kommer bort. Sen är det bara att elda!
Jag inser att jag har spräckt teorin om att en djurgård är det mest idylliska man kan bo på. Ifall att någon fortfarande tror det efter de senaste dagarnas inlägg får de gärna komma och bo hos oss lite.
Igår stöpte jag ljus tillsammans med Åsa, sådär helt spontant. Det var roligt! Jag har aldrig stöpt ljus förut. Det är så mycket tillställas fram och tillbaka innan man kan sätta igång och stöpa att man liksom inte gör det ensam.
För att stöpa ljus behöver man:
Stearinmassa
Paraffinmassa
Stöpkärl
Plåtburkar för att smälta ljusmassa i
Kastrull för vattenbad
Träpinnar/lister
Veke (en tunn så att ljuset inte brinner upp med det samma, det hade varit tråkigt)
Tyngder, t.ex. muttrar
Vattenkokare (kan vara bra att ha)
Om man inte vill ha ljusmassa på golvet kan det vara klokt att breda ut tidningar där man håller på.
Ljusstöpning går till så att man i vattenbad smälter ungefär 1/3 paraffin och 2/3 stearin. Under tiden kokar man upp vatten som man ska ha i sitt stöpkärl som ska vara högt och smalt och helst inget man är särskilt rädd om. I stöpkärlet ska vattnets temperatur hållas mellan 65 och 75 grader Celcius. Vi hade stöpkärlet att stå på en kokplatta så att temperaturen inte skulle sjunka så snabbt. Ibland fick vi fylla på med mera kokande vatten.
När ljusmassan är smält häller man den i stöpkärlet. Ljusmassan kommer att flyta ovanpå vattnet. Vattnet får inte bli för kallt för då stelnar massan och inte heller för varmt eftersom att massan då smälter.
Under tiden man smälter massan och fixar hett vatten i stöpkärlet klipper man till vekarna, längre än vad det färdiga ljuset ska bli. Man knyter vekens ena ände i träpinnen och i vekens andra ände knyter man fast tyngden.
Sedan är det bara att börja stöpa! Första gånger man blöter veken ska man göra det i enbart ljusmassa. Om man råkar blöta den i vatten så kommer ljuset aldrig att brinna eftersom att stearinet isolerar fukten i veken. Doppa så länge att det slutar komma luftbubblor.
När man doppat vekarna i enbart stearin och låtit det stelna och svalna så kan man doppa hela vägen ner tills pinnen tar i kanten eller tills tyngden tar i bottnen. Om man doppar för långsamt så smälter stearinet och om man doppar för snabbt så fastnar inget stearin. Man måste låta lagren stelna och svalna mellan doppen så man får utarbeta ett system som fungerar.
När man doppat tillräckligt mycket och ljuset har en bra form så låter man det svalna och stelna och så skär man av det så att tyngden kommer bort. Sen är det bara att elda!
tisdag 18 november 2014
Hur har ni det idag då?
Hur många gånger har ni haft hästarna på rymmen idag då? Här är svaret två gånger. (Sprid ut frågan på flera dagar och lägg till gårdagens rymning så blir det tre gånger.) Kamelmor skrev ett inlägg för en tid sedan om hennes hästars illdåd och jag känner en otrolig lättnad över att inte vara den enda här i världen med knäppa djur som gör elaka illdåd bara för att!
Nu är hagen hel, tråden leder, elen är på och hästarna är för stunden inne i hagen. Matte har eventuellt tänkt vara ännu mera elak och sätta upp en ståltråd varvet runt inhägnaden. Det sticker lite mer än vanlig elstängseltråd.
Må nu samtliga hållas där de ska resten av dagen!
Nu är hagen hel, tråden leder, elen är på och hästarna är för stunden inne i hagen. Matte har eventuellt tänkt vara ännu mera elak och sätta upp en ståltråd varvet runt inhägnaden. Det sticker lite mer än vanlig elstängseltråd.
Må nu samtliga hållas där de ska resten av dagen!
måndag 17 november 2014
Nöjda dagar
Om någon nyss precis hörde en massa malliga och löjligt pipande ljud ute så var det Uni och hans matte som tränade longering... Med 10 poäng och papegojmärke som resultat!
Han brukar nästan alltid trava i takten fullt-ös-medvetslös och bralla på något bara för att skrämma matte lite och se om hon menar allvar när hon säger till. Idag kom det inga brallgaloppsprång och inga travhäst-på-upploppet-påhitt.
Det är ett tag sen jag har varit så nöjd över Uni och hans finurliga påhitt.
Han har fått ha en vilopaus mer eller mindre, medan husse och matte semestrade i Äkäslompolo, givetvis i skogen på en islandshäst. Jag behöver knappast säga det, men vi har haft så uselt väder så det har liksom inte gått att motionera honom. Eller går det för er i 40 cm djup lera och totalmörker samt lite regn på det?
Nu är det i varje fall fruset och vackert ute så nu passar vi på!
Han brukar nästan alltid trava i takten fullt-ös-medvetslös och bralla på något bara för att skrämma matte lite och se om hon menar allvar när hon säger till. Idag kom det inga brallgaloppsprång och inga travhäst-på-upploppet-påhitt.
Det är ett tag sen jag har varit så nöjd över Uni och hans finurliga påhitt.
Han har fått ha en vilopaus mer eller mindre, medan husse och matte semestrade i Äkäslompolo, givetvis i skogen på en islandshäst. Jag behöver knappast säga det, men vi har haft så uselt väder så det har liksom inte gått att motionera honom. Eller går det för er i 40 cm djup lera och totalmörker samt lite regn på det?
Nu är det i varje fall fruset och vackert ute så nu passar vi på!
fredag 14 november 2014
Ja Ja JA!
Äntligen är mitt enorma isländska garnberg hemma på golvet! Nu struntar jag alltså i allt vad "sysslor i hemmet" kan heta och kastar mig över mönstret och stickorna och påbörjar min första isländska tröja!
torsdag 13 november 2014
Äntligen påfruset!
Det går bättre och bättre att gå med två hundar samtidigt nu när jag har fått träna några gånger. Min fröken Sindi är så väluppfostrad att hon inte drar mig i kopplet när vi går. Hon går bredvid mig hela tiden. Cosmo däremot går gärna så långt framför som kopplet räcker, utom när Sindi har stått stilla för länge då han kommer och ser efter vad hon håller på med.
Nu har jag varit taktisk av mig och tröttat ut dem på en femkilometers förmiddagslänk så nu tänker jag ta tillfället i akt och gå ut och longera Uni för idag går det för marken har frusit.
Mitt isländska garn fanns i Seinäjoki i morse. Tänk om det rentav kommer hem idag eller imorgon?!
Nu är det dags för min isländska häst. Varsågod och titta på en isländsk inspirationsbild innan ni går!
Nu har jag varit taktisk av mig och tröttat ut dem på en femkilometers förmiddagslänk så nu tänker jag ta tillfället i akt och gå ut och longera Uni för idag går det för marken har frusit.
Mitt isländska garn fanns i Seinäjoki i morse. Tänk om det rentav kommer hem idag eller imorgon?!
Nu är det dags för min isländska häst. Varsågod och titta på en isländsk inspirationsbild innan ni går!
 |
| Källa. |
onsdag 12 november 2014
Geten med mera
Dags för en liten uppdatering här.
Idag har en reporter från Larsmo kommuns tidning varit på gården och tittat och fotat. Håll utkik efter en djurnörd i nästa nummer av kommuntidningen! Det kan nämligen vara jag.
Vi har fått besök också. Sindis kompis sheltien Cosmo är här och ska vara här tills fredag då hans husse kommer hem från sin semester. Sindi är i sjunde himlen. Matte har redan hittat den första utmaningen med två hundar: att gå med två hundar i varsitt koppel. Höll på att dratta i diket där ett tag... INTE lätt!
Geten har vi blivit tvugna att avliva. Om ni har läst tidigare inlägg så vet ni att han har varit på kärlekssemester hos Selma & co men Herrman kunde inte bete sig tillsammans med andra getter, inte heller hölls han i sin hage. Han levde rövare och förstörde. Några damgetter förstod han sig inte på alls. Dessutom tenderade han att flyga på folk med all kraft och stångas, och det är inte bra att göra om man väger 80 kg och har två hårda och vassa horn på huvudet. Så när han hade flugit på damgetternas hussbonn ett par gånger och tagit sig ut ur hagen på eget bevåg så fick det vara nog. Några killingar blir det antagligen inte.
Jag tror faktiskt att han aldrig har haft getsällskap. Det är sorgligt men förmodligen sant. Den vi fick honom av hade bara Herrman och tidigare hade han också varit ensam så vitt jag vet. I somras gick han tillsammans med fåren och det gick bra - ända tills han började bete sig elakt mot lammen som var små då. I höst har han gått tillsammans med bässarna som har fått stå ut med både ett och annat. Inte heller då kunde han hålla sig utan att riva sönder och leva rövare.
Gränsen för när vi kan ha ett djur går någonstans där när djuret börjar attackera människor. Det är verkligen inte okej! Så nu bor Herrman i korparnas rike.
Det jag ville komma till är alltså: Håll inte ett flockdjur ensamt!
Jag har köpt isländskt garn direkt från Island samt lyckats tullklarera det alldeles själv! (Man är väl ingenjör.) Vilken dag som helst nu ska jag få hämta ut mina 2,7 kg Álafoss Lopi. Det var invecklat men jag har faktiskt lyckats välja två bland etthundra tröjmönster att förverkliga. Det kliar i fingrarna något så in i norden! Det fungerar som en ljuspunkt i den för tillfället beckmörka tillvaron i regnet och leran.
Jag har inte kunnat longera Uni sedan förra veckan för att det är så lerigt överallt. Lumikki har jag inte heller kört för kärran skulle nog sugas fast i lervällingen om vi hade försökt.
Usch.
Idag har en reporter från Larsmo kommuns tidning varit på gården och tittat och fotat. Håll utkik efter en djurnörd i nästa nummer av kommuntidningen! Det kan nämligen vara jag.
Vi har fått besök också. Sindis kompis sheltien Cosmo är här och ska vara här tills fredag då hans husse kommer hem från sin semester. Sindi är i sjunde himlen. Matte har redan hittat den första utmaningen med två hundar: att gå med två hundar i varsitt koppel. Höll på att dratta i diket där ett tag... INTE lätt!
Geten har vi blivit tvugna att avliva. Om ni har läst tidigare inlägg så vet ni att han har varit på kärlekssemester hos Selma & co men Herrman kunde inte bete sig tillsammans med andra getter, inte heller hölls han i sin hage. Han levde rövare och förstörde. Några damgetter förstod han sig inte på alls. Dessutom tenderade han att flyga på folk med all kraft och stångas, och det är inte bra att göra om man väger 80 kg och har två hårda och vassa horn på huvudet. Så när han hade flugit på damgetternas hussbonn ett par gånger och tagit sig ut ur hagen på eget bevåg så fick det vara nog. Några killingar blir det antagligen inte.
Jag tror faktiskt att han aldrig har haft getsällskap. Det är sorgligt men förmodligen sant. Den vi fick honom av hade bara Herrman och tidigare hade han också varit ensam så vitt jag vet. I somras gick han tillsammans med fåren och det gick bra - ända tills han började bete sig elakt mot lammen som var små då. I höst har han gått tillsammans med bässarna som har fått stå ut med både ett och annat. Inte heller då kunde han hålla sig utan att riva sönder och leva rövare.
Gränsen för när vi kan ha ett djur går någonstans där när djuret börjar attackera människor. Det är verkligen inte okej! Så nu bor Herrman i korparnas rike.
Det jag ville komma till är alltså: Håll inte ett flockdjur ensamt!
* * *
Jag har köpt isländskt garn direkt från Island samt lyckats tullklarera det alldeles själv! (Man är väl ingenjör.) Vilken dag som helst nu ska jag få hämta ut mina 2,7 kg Álafoss Lopi. Det var invecklat men jag har faktiskt lyckats välja två bland etthundra tröjmönster att förverkliga. Det kliar i fingrarna något så in i norden! Det fungerar som en ljuspunkt i den för tillfället beckmörka tillvaron i regnet och leran.
Jag har inte kunnat longera Uni sedan förra veckan för att det är så lerigt överallt. Lumikki har jag inte heller kört för kärran skulle nog sugas fast i lervällingen om vi hade försökt.
Usch.
onsdag 5 november 2014
Oordningens mecka
Hemma hos oss bor det en Stökpelle och en Slarvmaja. Ni får själva klura ut vilken av dem som är vem. Därtill bor vi på 33 kvadratmeter och det har vi gjort i tre år. Vårt hus (ja, det är ett hus som är trettiotre kvadratmeter stort) är mysigt. Det har ett "stort" rum där sovrum, kök och vardagsrum samsas, ett vindfång/en hall med skjutdörrar på en hel vägg var datorn och "arbetsrummet" finns mitt i, samt ett förhållandevis stort badrum på det. Huset har jag planerat enligt centimeter. Vi har smarta förvaringar i stora rummet. En hög säng (ca 105 cm hög) under vilken det får plats klädskåp samt övrig förvaring. Köksbordet är ett klaffbord som går att vika ihop eller vika ut. TV:n sitter fast på en arm som man kan vrida ut från bokhyllan. Bokhyllan är ett ihopkok av en massa Billy-delar från IKEA.
Problemet med ett hus på 33 kvadratmeter där Stökpelle och Slarvmaja bor är att det blir råddigt omedelbart. Stökpelle och Slarvmaja bor inte ensamma, bör man kanske tillägga. Sindi och Ernst bor ju också här. Slarvmaja är dålig på att upprätthålla ordning. Var sak har inte sin plats. Slarvmaja och Stökpelle har helt enkelt för mycket saker. Problemet är bara att vi inte vet vad vi ska göra oss av med. Vi har faktiskt rätt lite onödiga saker jämfört med många andra vi känner.
Köket är litet (förstås, man kan ju inte överdimensionera) och saknar diskmaskin och arbetsytor. Det gör att man drar sig för att t.ex. baka för att det blir så fruktansvärt rörigt bara av att man lagar en sockerkaka. Det finns liksom ingenstans att ställa ner saker.
Kläderna är det största problemet. Vintertid tar alla tjocka plagg dubbelt så mycket plats jämfört med sommarkläderna. Stökpelle är dålig på att hålla ordning på sina kläder (han har arbetskläder och föuskläder och vanliga kläder och...) och så viker han dem inte, han TÅRAR in dem. Slarvmaja är också dålig på att hålla reda på sina kläder. Hon kan vika kläderna men däremot kommer hon aldrig ihåg var ett särskilt plagg finns. Dessutom har Stökpelle och Slarvmaja ett litet förråd på mellantaket dit man kommer genom en liten lucka på gaveln. Där är det enbart Stökpelle som huserar för Slarvmaja vågar inte kliva på stegen dit in. Dit förpassas i varje fall vinterkläderna när det är sommar och tvärtom.
Slarvmajas uppgift idag är att packa väskan inför semester. Gissa om det är svårt. Hälften av kläderna hittas förstås inte. Slarvmaja har plötsligt fått en uppgift att utföra efter semestern: röja bland kläderna.
Missförstå mig inte: vi trivs bra i vårt lilla hus och Slarvmaja älskar sin Stökpelle. Det är bara det att när det är så trångt och när man inte gör annat än går och röjer undan för att kunna ta sig fram, då börjar lusten efter flera kvadratmeter göra sig påmind! Vi har planer på ett stockhus men sådana kostar pengar. Däremot ska jag inte sticka under stol med att vi tänker på ett större - eller varför inte bekvämare - boende. Planerare som jag är så har jag och vi idéer som väntar på att förverkligas. Så länge vi spelar på Lotto så kan väl ni titta på inspirationsbilderna. (Det gör vi rätt ofta. Tittar på inspirationsbilder alltså. Inte spelar Lotto.)
Problemet med ett hus på 33 kvadratmeter där Stökpelle och Slarvmaja bor är att det blir råddigt omedelbart. Stökpelle och Slarvmaja bor inte ensamma, bör man kanske tillägga. Sindi och Ernst bor ju också här. Slarvmaja är dålig på att upprätthålla ordning. Var sak har inte sin plats. Slarvmaja och Stökpelle har helt enkelt för mycket saker. Problemet är bara att vi inte vet vad vi ska göra oss av med. Vi har faktiskt rätt lite onödiga saker jämfört med många andra vi känner.
Köket är litet (förstås, man kan ju inte överdimensionera) och saknar diskmaskin och arbetsytor. Det gör att man drar sig för att t.ex. baka för att det blir så fruktansvärt rörigt bara av att man lagar en sockerkaka. Det finns liksom ingenstans att ställa ner saker.
Kläderna är det största problemet. Vintertid tar alla tjocka plagg dubbelt så mycket plats jämfört med sommarkläderna. Stökpelle är dålig på att hålla ordning på sina kläder (han har arbetskläder och föuskläder och vanliga kläder och...) och så viker han dem inte, han TÅRAR in dem. Slarvmaja är också dålig på att hålla reda på sina kläder. Hon kan vika kläderna men däremot kommer hon aldrig ihåg var ett särskilt plagg finns. Dessutom har Stökpelle och Slarvmaja ett litet förråd på mellantaket dit man kommer genom en liten lucka på gaveln. Där är det enbart Stökpelle som huserar för Slarvmaja vågar inte kliva på stegen dit in. Dit förpassas i varje fall vinterkläderna när det är sommar och tvärtom.
Slarvmajas uppgift idag är att packa väskan inför semester. Gissa om det är svårt. Hälften av kläderna hittas förstås inte. Slarvmaja har plötsligt fått en uppgift att utföra efter semestern: röja bland kläderna.
* * *
Missförstå mig inte: vi trivs bra i vårt lilla hus och Slarvmaja älskar sin Stökpelle. Det är bara det att när det är så trångt och när man inte gör annat än går och röjer undan för att kunna ta sig fram, då börjar lusten efter flera kvadratmeter göra sig påmind! Vi har planer på ett stockhus men sådana kostar pengar. Däremot ska jag inte sticka under stol med att vi tänker på ett större - eller varför inte bekvämare - boende. Planerare som jag är så har jag och vi idéer som väntar på att förverkligas. Så länge vi spelar på Lotto så kan väl ni titta på inspirationsbilderna. (Det gör vi rätt ofta. Tittar på inspirationsbilder alltså. Inte spelar Lotto.)
 |
| Källa. |
 |
| Källa. |
 |
| Källa. |
måndag 3 november 2014
I görningen
Det är nog dags för en liten uppdatering här.
Vädret behöver jag förmodligen inte reda ut eftersom alla redan vet att det är det värsta i mannaminne. (Fast vi har en liten hemlighet gällande semester... Fast det är ju en hemlis så jag säger inte mer.)
Geten Herrman har fått åka på kärlekssemester i onsdags. Han åkte inte så långt bort, bara en kilometer närmare Holm. Vi hälsade på honom i lördags i dagsljus och då lät han hälsa att han har det bra - det bästa han någonsin haft faktiskt - tillsammans med Olga och Selma och allt vad getterna heter. Han sade också att han gärna stannar längre ifall han får... Han önskar sig också flera getter hit hem. (Undrar om han har förstått vad det är tänkt att han ska göra under sin kärlekssemester?)
Fåren är färdigklippta för säsongen. Nu är 17 kg ull på tork i säckväv så snart blir det packa av. Det blev bra mycket bättre kvalitet på ullen nu när vi fick använda klippmaskin. Betydligt fortare gick hela spektaklet - framför allt! Nu gäller det alltså att ladda upp med stickinspiration i mängd och massor. Själv ska jag sticka isländska tröjor åt mig själv och åt husse. Jag vet redan hur husses ska se ut, det är min egen jag tvivlar på. När jag har kommit fram till ett bra svar ska jag beställa garn. Garnet tänkte jag köpa direkt från Island, åtminstone till de här två tröjorna.
Uni och Lumikki har fått skor på fötterna och går bra med dem - också på grus. Nu är felet mest det att det är så halt och lerigt där jag brukar longera Uni så det blir inget longerande alls. Man vill ju inte att de ska bryta benen av sig heller, de där havremopederna. Lumikki har blivit envis i hanteringen. Eller blivit och blivit, det är väl snarare så att det har kommit fram mera envishet nu jämfört med för en månad sen. När husse var ute och körde i helgen försökte hon vända om hemåt inte mindre än fyra gånger. Husse får minsann lära sig att bestämma över ponnyn.
Annars håller vi väl på som vanligt.
Vädret behöver jag förmodligen inte reda ut eftersom alla redan vet att det är det värsta i mannaminne. (Fast vi har en liten hemlighet gällande semester... Fast det är ju en hemlis så jag säger inte mer.)
 |
| Här demonstrerar jag mot vädret genom att visa en somrig bild på Herrman. |
Geten Herrman har fått åka på kärlekssemester i onsdags. Han åkte inte så långt bort, bara en kilometer närmare Holm. Vi hälsade på honom i lördags i dagsljus och då lät han hälsa att han har det bra - det bästa han någonsin haft faktiskt - tillsammans med Olga och Selma och allt vad getterna heter. Han sade också att han gärna stannar längre ifall han får... Han önskar sig också flera getter hit hem. (Undrar om han har förstått vad det är tänkt att han ska göra under sin kärlekssemester?)
Fåren är färdigklippta för säsongen. Nu är 17 kg ull på tork i säckväv så snart blir det packa av. Det blev bra mycket bättre kvalitet på ullen nu när vi fick använda klippmaskin. Betydligt fortare gick hela spektaklet - framför allt! Nu gäller det alltså att ladda upp med stickinspiration i mängd och massor. Själv ska jag sticka isländska tröjor åt mig själv och åt husse. Jag vet redan hur husses ska se ut, det är min egen jag tvivlar på. När jag har kommit fram till ett bra svar ska jag beställa garn. Garnet tänkte jag köpa direkt från Island, åtminstone till de här två tröjorna.
Uni och Lumikki har fått skor på fötterna och går bra med dem - också på grus. Nu är felet mest det att det är så halt och lerigt där jag brukar longera Uni så det blir inget longerande alls. Man vill ju inte att de ska bryta benen av sig heller, de där havremopederna. Lumikki har blivit envis i hanteringen. Eller blivit och blivit, det är väl snarare så att det har kommit fram mera envishet nu jämfört med för en månad sen. När husse var ute och körde i helgen försökte hon vända om hemåt inte mindre än fyra gånger. Husse får minsann lära sig att bestämma över ponnyn.
Annars håller vi väl på som vanligt.
tisdag 28 oktober 2014
Som tå Hanna harva igen.
När man prackar med hästar så som jag brukar och för det mesta har gjort så får man vara beredd på att det kommer bakslag ibland. För det kommer det, på ett eller annat sätt. Det kan du slå dig i backen på. När hästen befinner sig i ett mera intensivt inlärningsskede än vad den annars är så är det helt säkert att det kommer bakslag för det är så omständigt alltihop. När det går fel i inlärningen får man gå tillbaka flera steg, till och med ända till början i något fall. (Vilken tur att homo sapiens inte fungerar likadant! Då hade det inte funnits några ingenjörer på den här planeten.)
Eftersom att Uni blev rädd för kärran så får vi börja om från tömkörningen utan något desto mera dragverk.
Surt.
Men det är så det är.
Rewind, reload, repeat. Rytmi, reitti, rentous.
Jag tror att den som gjorde hästen tam hade en förkärlek till bokstaven R.
Eftersom att Uni blev rädd för kärran så får vi börja om från tömkörningen utan något desto mera dragverk.
Surt.
Men det är så det är.
Rewind, reload, repeat. Rytmi, reitti, rentous.
Jag tror att den som gjorde hästen tam hade en förkärlek till bokstaven R.
fredag 24 oktober 2014
Ensilumi
Första snön. No words needed.
 |
| Husse och Sindi åker fint. |
 |
| ... medan matte och Uni skottar snö. |
Det gick bäst vad det någonsin har gått med tömkörningen idag. Det blev naturlig vikt i bildäcket också eftersom det drog med sig av den blöta snön. Uni var lugn som en filbunke.
... Ända tills vi var hemma igen och hade hakat på kärran för att se om den passade när han p.g.a. yttre omständigheter blev skrämd och fick panik och störtade in i ladan med kärran efter sig. Tur att vi hade panikhakar som gick upp.
Mattes puls låg på ca 700 slag per minut. Bara han inte är livrädd för kärran nu då. Skulle bara fattas det.
Tack loppis
Igår gjorde vi världens loppisfynd! En rockard, knappt använd, perfekt storlek, inom acceptabelt avstånd hemifrån och framför allt: BILLIGT. Vilken tur att findit finns! Har suttit och vänt på eurona för att klura ut hur vi ska ha råd med en bra vagn åt Uni sen när han börjar med sånt. Hade faktiskt börjat klura på att tillverka en förlängningsmekanism på Lumikkis skaklar istället för att skaffa en egen kärra. Priserna har legat runt 500 - 900 €, så 220 € är nästan som en gåva! Inte en skråma, däckena nya och stoppningen hel. (Hörnet på reflexet på vänster sida har husse kickat av i ett rent glädjeskutt.)
Ser ni förresten att det har kommit snö? Det har hållit på hela natten och hela förmiddagen.Vi har inte satt några vinterdäck på vår bil ännu så idag får husse köra mig till jobbet med traktorn. Vilken entré! Haha! Man är väl bonde.
Efter jobbet ska vi dra lite bildäck med hästapållen.
Ser ni förresten att det har kommit snö? Det har hållit på hela natten och hela förmiddagen.Vi har inte satt några vinterdäck på vår bil ännu så idag får husse köra mig till jobbet med traktorn. Vilken entré! Haha! Man är väl bonde.
Efter jobbet ska vi dra lite bildäck med hästapållen.
torsdag 23 oktober 2014
Inkörning del 3
Igår fick Uni träna med sin splitternya, riktiga sele. Den sitter riktigt bra.
Igår monterade vi draglinor på skaklarna som vi använder så att det blir som på riktigt och så satt dessutom skaklarna ihop med varandra, vilket de inte har gjort tidigare. Uni tog inget större bekymmer över det, utan vände brant genom att göra sidvärtesrörelser, precis som vi ville att han skulle. Metalldelen som håller ihop skaklarna och gör så de kan ledas är tung som ett berg och skramlar och dundrar men det var inte heller något som vår häst brydde sig något extra om.
Eftersom att det gick så bra så (nu finns det risk för att någon annan hästförståsigpåare skriker till och tycker att vi har alldeles för bråttom här) fäste vi ett bildäck i en lina längst bak som han drog längs backen. Det gick också hur bra som helst. Hakuna matata, liksom!
I övrigt är det den här filosofin vi har arbetat efter när vi kör in honom: Att förbereda sin häst för inkörning
Igår monterade vi draglinor på skaklarna som vi använder så att det blir som på riktigt och så satt dessutom skaklarna ihop med varandra, vilket de inte har gjort tidigare. Uni tog inget större bekymmer över det, utan vände brant genom att göra sidvärtesrörelser, precis som vi ville att han skulle. Metalldelen som håller ihop skaklarna och gör så de kan ledas är tung som ett berg och skramlar och dundrar men det var inte heller något som vår häst brydde sig något extra om.
 |
| I princip var det såhär vi gjorde. Det var så mörkt så det tjänade inget till att försöka ta egna bilder. Källa. |
I övrigt är det den här filosofin vi har arbetat efter när vi kör in honom: Att förbereda sin häst för inkörning
Man skäms
Matte hatar sig själv på några plan. Bland annat det där felet jag har att glömma bort saker, som till exempel att gräva upp dahliorna innan det fryser. Eller att ta in dammpumpen innan det fryser. Nu har jag glömt bägge, fast jag har gått förbi dem ca 20 gånger dagligen. Det är helt sjukt! Jag har varit helfokuserad på vattnet åt djuren som hela tiden fryser att jag har glömt bort trädgården totalt.
Nu har jag i alla fall grävt upp dahliorna och tagit in dem. Jorden kring knölarna var inte frusen ännu, så med lite tur har jag inte haft ihjäl alla. Någon som vet hur det gick med livet?
Dammen är knappast bottenfrusen ännu så pumpen borde ha klarat sig.
Nästan så man skäms.
Nu har jag i alla fall grävt upp dahliorna och tagit in dem. Jorden kring knölarna var inte frusen ännu, så med lite tur har jag inte haft ihjäl alla. Någon som vet hur det gick med livet?
Dammen är knappast bottenfrusen ännu så pumpen borde ha klarat sig.
Nästan så man skäms.
onsdag 22 oktober 2014
Hovar
Igår var hovis här och prövade skor på hästapållarna. Vi hittade två storlekar, så snart blir det skoning av. Vi hittade också en liten spricka i Unis ena stråle så det blir att leta fram lite tjära i förebyggande syfte så att det inte blir någon strålröta.
Det här med hästar, hovar och skor tycker jag att är väldigt intressant. Någon undrar säkert vad jag kan ha fått för en smäll i huvudet när jag tycker att hovar är intressant - but hey, it's just me. Hä baa jag.
Igår fick jag lära mig hur man verkar, vilka verktyg man använder och vad man ska tänka på. Snart får jag lära mig hur man sätter skor också.
Så fick jag en lampa till utsidan av stallet igår också, så nu behöver jag inte längre sela i nattlampans sken. Alltid något! Ikväll ska husse och jag fixa skaklarna och ta en tur med Uni och nya selen.
 |
| Källa. |
Igår fick jag lära mig hur man verkar, vilka verktyg man använder och vad man ska tänka på. Snart får jag lära mig hur man sätter skor också.
Så fick jag en lampa till utsidan av stallet igår också, så nu behöver jag inte längre sela i nattlampans sken. Alltid något! Ikväll ska husse och jag fixa skaklarna och ta en tur med Uni och nya selen.
tisdag 21 oktober 2014
Sindi 9 månader
Idag har vi kalas hos oss för världens bästa hund som fyller 9 månader jämnt!
Här kommer Sindis historia i bilder:
 |
| Källa. |
 |
Myhappiness Good Looking's first official. Här är hon hos uppfödaren som visar upp G-kullen. Här visste vi inte att det var Sindi som vi skulle få.
Här har vi varit och valt ut en valp (vilket minsann inte var lätt!). Det blev den här tiken för den var så otroligt söt. Här är hon ca 6 veckor gammal.
Här är Sindi hemma hos oss för första gången. Här är hon 8 veckor gammal.
Såhär liten har hon varit. Det är knappt så man tror det. Här är hon ca 10 veckor.
Här har utelivet börjat. Ca 12 veckor.
Ca 14 veckor. Jag kommer inte ihåg.
Första träffen med ulltåttarna.
Här är hon ca 16 veckor... about.
Idag ser hon ut såhär:
Hon är vacker när hon står...
Hon grimaserar när vi ska ta foton...
Hon är vacker när hon sitter...
... Och hon är nog den finaste hund som finns på deheer siido om Seinäjoki.
måndag 20 oktober 2014
Pipsvängen
Däckeln passar, svanskappan passar, gjorden passar, tränset passar, tömmarna är fina - so far so good. Men kärrans skaklar måste längas och det måste monteras draglinor på den för annars funkar det inte med bröstan. Men annars så. Nu ska jag bara konsultera hustomten.
Någon borde konsultera vädermakarna också. Det är förfärligt. Matten körde fast med skottkärran i hästhagen och höll sedan på att dratta omkull i dynghögen. Sen när hon skulle köra vattentunnan tillbaka till stallet fick tunnan för sig att lägga sig på sidan och så åkte 200 miljoner liter vatten ut på backen. Då kändes det som om det var dags för en hundpromenad istället... i leran.
Sen när kvällen kom hann jag bara pröva sela på Uni och så kom mörkret och tog oss. Jag hade tänkt mig Lumikkikörning ikväll, men det gick åt pipsvängen.
Hela vädret har förresten gått åt pipsvängen!
Någon borde konsultera vädermakarna också. Det är förfärligt. Matten körde fast med skottkärran i hästhagen och höll sedan på att dratta omkull i dynghögen. Sen när hon skulle köra vattentunnan tillbaka till stallet fick tunnan för sig att lägga sig på sidan och så åkte 200 miljoner liter vatten ut på backen. Då kändes det som om det var dags för en hundpromenad istället... i leran.
Sen när kvällen kom hann jag bara pröva sela på Uni och så kom mörkret och tog oss. Jag hade tänkt mig Lumikkikörning ikväll, men det gick åt pipsvängen.
Hela vädret har förresten gått åt pipsvängen!
Läderdoft
Hejhej. Nu har Unis sele anlänt. Hurraa, hurraa! Bara att pröva den på honom och hoppas på att den passar. Det är faktiskt lite nervöst för tänk om den inte passar?! Jag avskyr att krångla på med post avochanochhitochdit.
Det blir hursomhelst kvällens syssla för matten har mockat så mycket dynga och blivit så trött på vädret så det går nog inte utan en paus först. Dessutom doftar nytt läder så gott att det gärna får ligga ett öppet paket på golvet ett tag till... Hehe.
Till alla er som väntar på något om körning: Här ska ni få titta på ett videoklipp från Youtube där man kör hästen Miranda.
Snart kommer hovis på besök också. DET gillar vi! Jag hade gärna både verkat och skott själv om jag bara kunde. En utdöende kunskap, tyvärr. Förr kunde man sånt i vart och varannat torp.
Det blir hursomhelst kvällens syssla för matten har mockat så mycket dynga och blivit så trött på vädret så det går nog inte utan en paus först. Dessutom doftar nytt läder så gott att det gärna får ligga ett öppet paket på golvet ett tag till... Hehe.
Till alla er som väntar på något om körning: Här ska ni få titta på ett videoklipp från Youtube där man kör hästen Miranda.
Snart kommer hovis på besök också. DET gillar vi! Jag hade gärna både verkat och skott själv om jag bara kunde. En utdöende kunskap, tyvärr. Förr kunde man sånt i vart och varannat torp.
fredag 17 oktober 2014
Körutrustning
Nu har husfolket förstört lite pengar på djuren igen. Den här gången har vi investerat i (nästan) komplett körutrustning åt Uni. Det är bara kärran som fattas, men det tar vi en annan gång.
Utrustningen som han får är av märket Finn-Tack och helt i läder. Matten tror inte på syntetmaterial när det gäller hästutrustning. Satsar man på kvalitet och håller utrustningen hel och ren så får man garanterat sålt den. Settet innehåller däckel, gjord, remmar, brösta, svanskappa, träns och tömmar. Och det är mycket för en förhållandevis liten peng.
Vi har haft kontakt med kundtjänsten på Ravikauppa innan köpet och fått bra hjälp med att välja rätt storlek åt havremopeden som ju är av märkvärdig storlek eftersom att man i princip aldrig kör med islandshästar. Någon som har kört med sin islandshäst? Jag har sett en eller två när jag har googlat runt.
Nu sitter jag och väntar på att det ska komma med posten och håller tummarna för att det passar.
En orsak till att man inte använder islandshästen till körning är för att när man kör med en häst så håller man hästens tyngdpunkt långt framme eftersom att den ska dra och då drar den framifrån (den blir alltså mer eller mindre framtung). Framtunga islandshästar har svårare när man ska lära dem tölta uppsuttet eftersom att tölten ska komma bakifrån och inte alls framifrån (som den då har vant sig vid att arbeta om den i huvudsak används som draghäst).
Det kanske finns flera orsaker än den här. Jag tycker inte ens att det låter som en absolut sanning eftersom att man ju nog kan köra hästar i samlad form.
Nu inser jag att det här resonerandet kräver ett ensklit inlägg om körning. Och jag har inte heller glömt det där utlovade inlägget dedikerat till islandshästen.
 |
| Källa. |
Vi har haft kontakt med kundtjänsten på Ravikauppa innan köpet och fått bra hjälp med att välja rätt storlek åt havremopeden som ju är av märkvärdig storlek eftersom att man i princip aldrig kör med islandshästar. Någon som har kört med sin islandshäst? Jag har sett en eller två när jag har googlat runt.
Nu sitter jag och väntar på att det ska komma med posten och håller tummarna för att det passar.
En orsak till att man inte använder islandshästen till körning är för att när man kör med en häst så håller man hästens tyngdpunkt långt framme eftersom att den ska dra och då drar den framifrån (den blir alltså mer eller mindre framtung). Framtunga islandshästar har svårare när man ska lära dem tölta uppsuttet eftersom att tölten ska komma bakifrån och inte alls framifrån (som den då har vant sig vid att arbeta om den i huvudsak används som draghäst).
Det kanske finns flera orsaker än den här. Jag tycker inte ens att det låter som en absolut sanning eftersom att man ju nog kan köra hästar i samlad form.
Nu inser jag att det här resonerandet kräver ett ensklit inlägg om körning. Och jag har inte heller glömt det där utlovade inlägget dedikerat till islandshästen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)