Klövverkning

Idag har vi verkat Stinas klövar. Det här med klövar är sådant som jag inte har kunnat ett jota om innan jag köpte mina får men om man ska ha klöv- eller hovdjur så måste man i något skede sätta sig in i hur man ska bete sig med djurens fötter för att de inte ska få problem.

Igår när vi synade Stina närmare upptäckte vi att hennes ena framklöv var krökt som en banan och så ska det ju inte vara. Gjorde därför slag i saken och gick ut med en sekatör (en hovtång hade varit det ypperliga verktyget) och lockade ut vår smarta gamla tacka som snällt gick med på manikyren. Särskilt svårt var det inte, men det var lite värre då hornet på den ena klöven hade växt sig runt omkring hela klöven. När vi var färdiga med nagelklippningen skuttade Stina runt på gården som ett lyckligt litet lamm. Jag antar att vi fick godkänt. De andra fårens klövar var inte för långa, men det blir till att titta till dem nästa gång det är dags för klippning. Klövarna slits nämligen inte ner i samma takt som de växer när de går på halmbotten som sommartid när de går i sina beteshagar.

Sommaren skulle förresten få komma när som helst, det är ju ändå +5 grader ute och inte en snöflinga fast det är den 28 december.

Kajsa ser dig!

Igår fick damerna sin efterlängtade karl. Han är två år, är brun, har blåa ögon och vitt krulligt pannludd (och en massa hö i ullen)

Prinsen och Bärtils efterträdare.

Alva följer med händelseutvecklingen.

Kajsa följer noga med vad som händer utanför fårhusets väggar. Om man går förbi fönstret kan man bli slickad på från insidan.

Kajsa ser dig!

Vädret spelar oss ett spratt i år. Det ser ut som 22 oktober ute, inte som dan före dan före dopparedan. Det kunde lika gärna bli sommar på nytt. Vädret som vi har nu är så bedrövligt så jag tänker inte förstöra detta inlägg med att fotografera det. Istället visar jag vårt äppelträd som blommade som om det hade fått betalt i våras.

"Sommar, sommar, sommar..."

Naturens underverk.

 

Julstök

Julklappsfabriken går med full gång! Varje år detta samma elände som egentligen är rätt mysigt. I år är det lite extra mysigt på grund av nedanstående. Om jag någon gång har en gårdsbutik ska jag tillverka alla etiketter själv. Det var hur kul som helst och jag höll på i timmar utan att veta om att klockan gick.'

Nu ska jag återgå till paketerandet.

Birka

Jag saknar henne med de vackra ögonen.

Länk till blogginlägget: http://idatecknar.blogspot.fi/2013/03/tribute-to-birka.html

En lyckans dag på Antas

Mina bräkande fårdamer där ute i stallet ska få en ny karl. Vi ska få en. Det var några likasinnade vänner som tyckte synd om oss (eller mina tackor, förstås) och skänker oss en brun lantrasbäss! Ja! Fred på jorden! Jag står i tacksamhetsskuld till Finnäs gård! Någon Bärtil Silver lär det ju inte vara, för det fanns bara en gullegris av den sorten, men kanske en Pelli eller en Oskar?

Igår var alla mina fårdamer ute och gick med mig på gården. Det är någon fix idé som dom fått. Jag är besviken för att jag inte hade någon filmkamera riggad när de sprang på en isfläck och inte slapp någonstans. De fick knuffas till sidan till strävare mark. Hehe. Man får inte mobba dem som är i underläge... men det kunde inte hjälpas!



Snart är det ett nytt år. Då får vi skaffa hunden, hunden, hunden! Det här med hundforskandet framskrider. Jag sitter och skrattar åt ett klipp var skulden får ett ansikte.

Husmor testbakar Charlotte Russe

Ifjol bakade jag en jultårta som tog mig tre dagar i anspråk och så åt vi alla av den och gick trinda och nöjda från julbordet. Det var en tårta som hette duga (som innehöll syndigt mycket choklad men det var det värt) och receptet hittar du här. I år orkar jag inte baka någon jättemaffig super-chokladtårta så i år testar jag något nytt. Ifjol klarade jag mig utan testbakning för i grund och botten var det en enkel tårta och choklad kan ju inte smaka illa så vi behövde inte ens provsmaka för att vara säkra på att den skulle passa på julbordet. Nåja, årets tårta är... *trumvirvel*... en Charlotte Russe!

Eh.
Va?

Just det. Det tänkte jag också. Det är en tårta som man bygger upp med rulltårta och gräddgelé.

Källa.

Receptet till min Charlotte Russe har jag hittat i  Samarbete Mats decembernummer och det går såhär:

Charlotte Russe med plommonsmak 

Ingredienser

4 ägg
1 ½ dl strösocker
1 dl vetemjöl
½ dl potatismjöl
1 tsk bakpulver

På ytan

Kanelsocker

Fyllning

½ pkt (100 g) naturell färskost
1 burk (300 g) plommonmarmelad

Gräddgelé

5 gelatinblad
100 g vit choklad
2 dl vispgrädde
½ pkt (100 g) naturell färskost
2 burkar (à 200 g) vaniljkvarg
3 msk citronsaft

Vispa äggen och sockret till skum. Blanda samman vetemjöl, potatismjöl och bakpulver och sikta ner det i smeten. Vänd ner den och rör till en jämn smet. Bred ut smeten i en långpanna klädd i bakplåtspapper. Grädda i 7 - 8 minuter i 225 graders värme. Blanda kanel och socker och trasa ut på ett bakplåtspapper liggande på en plan yta. Gör detta medan du gräddar bottnen så behöver du inte erfara att din fina botten går sönder sen för att du inte haft tillräckligt bra med fart på. Under tiden du gräddar kakan kan du också röra ihop fyllningen av färskost och plommonmarmelad. Det ser ut som sk*t men det smakar förmodligen bättre. När kakan är färdig stjälper du upp den galant med ovansidan neråt mot det sockrade papperet. Låt svalna lite grann och dra sedan bort pappret från kakans undre sida som nu har vänts uppåt. Bred över fyllningen och rulla ihop kakan till en rulle. Ställ den i kylen med fogen neråt.

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten och låt stå i 10 minuter. Smält den vita chokladen och låt den svalna. vispa grädden. Blanda kvargen, färskosten och chokladen i en bunke. Lös gelatinbladen i kokhet citronsaft. Häll det i en tunn stråle ner i kvargblandningen. Här kan det vara praktiskt att ha tre händer. Vänd till sist i den vispade grädden. Rör om tills smeten är jämn. Smaka för att mildra den chock du (kanske) fick när du blandade plommonfyllningen och associerade vilt. Citron, vaniljkvarg, vispgrädde och vit choklad smakar GOTT. Det går inte att beskriva i ord.

Täck en bunke (ca 2 liter) med plastfilm. Skär upp rulltårtan i skivor och rada ut skivorna i bottnen och upp på kanterna. Rada så tätt det går! Häll sedan i gräddgelén. Lägg resten av rulltårtskivorna som lock och täck hela med plastfilm. Ställ i kylen över natten (eller minst 4 timmar). Stjälp sedan upp kakan på ett kallt fat.

En sorgens dag på Antas

Det råder sorg på Antas djurgård. Bruna lantrasbässen Bärtil dog igår efter att han plötsligt blivit hängig och slutat äta. Husfar hade varit hemma och kämpat hela dagen och haft kontakt med säljaren flera gånger, som kommit med alla tips och råd de kunnat komma på. Orsaken till varför Bärtil dog är troligen tarmvred till följd av förstoppning.

Det är väldigt ledsamt och surt och orättvist att det gick som det gick men om man en gång har skaffat ett djur - må vara vilket som helst - så måste man också vara medveten om att djuret kan bli sjukt och att det inte finns några garantier för hur länge det kommer att leva. Självklart är jag egoist och tycker att det var sämsta tänkbara otur av alla onda ting på vår gård idag, men om vi gjort allt vi kunnat och ändå inte fixade det så då måste det bli så som det blev. Det är, om jag ska vara ärlig, riktigt, riktigt ledsamt för hos oss är alla djur som familjemedlemmar.

I allt det sorgliga fick vi ändå mycket mera lärdom om får och hur man reder upp förstoppningar. Att vi inte ringde någon veterinär har att göra med att vi i samråd med andra, mycket erfarna fårbönder, behandlade fåret mot förstoppning. De tyckte inte heller att det är någon idé att ta hjälp av veterinär och vi fick veta att dagens veterinärer vet för lite om får för att kunna hjälpa snabbt. Om det är sant eller ej vet jag inte. Det hade bara kostat oss skjortan och femtio.

Den som säger att får är dumma är nog själv dum. I det ögonblick när Bärtil dog stod alla tackor i ett hörn så knäpptysta att man hade kunnat höra en nål falla i halmen. De förstod helt säkert allvaret i situationen. Idag har de gått omkring och nosat i alla hörn och undrat vart deras kompis har tagit vägen.

Vi hoppas förstås att det som Bärtil hunnit göra kommer att resultera i lamm i april. Om så inte är fallet så har vi blivit lovade beteckning från säljarens gård, vilket vi förstås är tacksamma för. I något skede får vi väl försöka hitta en ersättare i Bärtils ställe, men det blir nog svårt för han var en så gullig liten bagge som kom och stoppade huvudet i knät och ville gosa varje dag. Och någon brun en lär vi inte hitta på nytt...

Handarbete och fotografering

Idag har jag en "ledig" dag igen. Jag ska bara jobba lite grand. Egentligen har jag hur mycket att göra som helst här hemma, mestadels skolrelaterade saker, men jag har också så mycket annat som är så mycket ROLIGARE att göra. Motiverad studerande här hej.

Som stickning till exempel. Det är inspirerande. Förutom det här arbetet då som höll på att suga musten ur mig totalt. När jag började med den stickade jag fel och fick riva upp säkert fem gånger innan jag började få kanten under kontroll. Sedan stickade jag den lååååång och sedan stickade jag själva sjaldelen på en rundsticka. När jag sedan maskade av upptäckte jag att den blev ungefär hälften för liten. Dötrist. Men det kunde ju inte jag veta. Så nu vet jag att kanten ska vara närmare fyra meter istället för två meter om man vill uppnå något med detta tunna garn. Det är en pyttipanna och mönstret hittar man här.

Och så hade jag visst lovat att jag skulle visa bilder från djurgården också, så idag har jag gjort ett tappert försök att fotografera i mörkret. Belgiska jättekaninen Ebba växer och mår och är nu fem månader gammal. Igår vägde vi henne och nu är hon 6 kg. När hon är fullvuxen, det vill säga i juni 2014, borde hon väga någonstans mellan 9 och 11 kg.

Ebba har blivit en riktigt mysig kanindam som gärna kommer och hälsar när man kliver in i hagen. De andra två springer och gömmer sig i ett hörn.

På fårfronten ser det ut såhär. Det ser förresten ut såhär varje gång man går in till dem. Larsmos tamaste fårskåck bor på Antas, till kännedom. Den bruna saken i mitten är vårt nyförvärv, finska lantrasbaggen Bärtil (e. John Silver). I registret lovar jag att han ska få ett finare namn, något på B följt av Silver. Han är ju avelsbagge för sjutton! En riktig liten gosegris till bagge är det jag har fått. På en vecka har han gått från att gömma sig i ett hörn till att vilja bli kliad bakom öronen och på huvudet när helst han får en chans. Vilket inflytande mina fårdamer måste ha på honom! Kloka Stina-våro längst till höger.

Äppelpaj

Jag trotsar årstiden och gräddar äppelpaj av färska äpplen från egen täppa. Jo, det är riktigt sant. Vi har tagit tillvara vinteräpplen från det ena trädet och de har mognat nu, inlindade i tidningspapper på famos kallvind. Receptet har blivit en favorit så det ska jag dela med mig av här och nu:


Ingredienser

Några äpplen
75 g smör
1,5 dl kokosflingor
1 dl strösocker
1,75 dl vetemjöl
kanel

Smörj en ugnssäker form. Skala och skiva äpplen så mycket att det täcker formens botten. Strö socker och kanel över. Rör ihop smör, socker, kokosflingor och vetemjöl med fingrarna så att det blir grynigt. Det behöver inte vara särskilt jämnrört. Häll blandningen över äpplena. Grädda i ugnen i 200 graders värme i 25 minuter. Servera med vaniljsås/vispgrädde/vaniljglass.

Idéer

Baggen fungerar. Det är bra det. Om det också fungerar så som jag har lärt mig i skolan så borde vi få lamm i april. Jag skulle gärna tjäna lite pengar på mina ulltåttar och en tanke om en gårdsbutik håller på växer fram. Inget jag skulle vilja försöka leva på, men som hobby skulle jag kunna praktisera detta. Men då behöver jag mera ull. (Lika med flera får.) Jaja. Det får framtiden utvisa.

En annan idé som vi fått på gården är - just det - gården. Den gamla. Om vi ska renovera den och hur. Och när. Och om och hur och varför. Det är faktiskt lite inspirerande just nu.

Idag är jag ledig och ska försöka sätta igång med lite skolarbeten men det går inget vidare. Jag har noll inspiration och handarbete och utochgå lockar mycket mera än att sitta inne och begrava huvudet i skolarbeten. Det är mindre än en månad kvar till jul nu. Sedan är det bara vårterminen kvar och då ska jag ta ut min examen. Det är alltså nu som inspirationen borde vara på topp.

Bärtil

Tillbaka med nyheten om Antas trettiofemte husdjur: baggen Bärtil.

Vi insåg dystert nog att vi inte skulle få några lamm fastän våra fårdamer strövat fritt omkring med fårfarbröder på sitt gamla ställe året om. Egentligen hade vi tänkt vänta med baggen till våren (av någon outgrundlig orsak) men så frågade jag tackorna en dag om de skulle vilja ha en karl. Jag fick ett jakande mm-böö till svar så vi ringde en fårfarmare som råkade ha en ung brun bagge av finsk lantras som sparats från slakt enbart av den orsaken att den är brun. Ja, och på grund av stamtavlan. Bärtils pappa är en stadig herre som heter John Silver. Lättflörtade som vi är när det gäller djur så slog vi till och tog hem Bärtil.

Väl hemma hos våra damer skulle det luktas i rumpan och nosas på nacken. Tackorna tyckte först att Bärtil trängde sig på och de stirrade oförstående på husmor och husfar medan Bärtil utstötte ljud som skulle föreställa attraherande. Det såg inte ut som om tackorna tyckte det men de kanske kommer på andra tankar om ett tag.

Återkommer med ytterligare information när händelseförloppet börjar utvecklas. Med rätt vind och lite tur så kan vi ännu få lamm vid Antas i vår!

Hjälpa tomten

De senaste dagarna har jag hjälpt tomten med julklapparna. I år har jag för en gångs skull börjat i tid. Dessutom har jag lärt mig sticka hälar på ett lättare sätt än hur jag bar mig åt tidigare. Allt i samma veva, hehe... Sockorna passar på folk som har ungefär 14 cm långa fötter. Det går fort att sticka sådana sockor!

Joakims julklapp är också klar, men om den säger jag inte ett pip. Han snokar redan för fulla muggar och kommer inte att ge sig förrän han vet vad det är frågan om.

Berg av ull

Igår började skolan för höstterminen. Idag är jag ledig. Jag håller på med mitt ingenjörsarbete så det är därför som vi har så lite i skolan. Det är skönt att den pärsen äntligen håller på att ta slut. 16 år i skola, tjohej! Snart ett minne blott! Inspirationen och motivationen är på noll. Undrar hur länge den kommer att vara det...

Idag har jag packat ner den torkade ullen i en papperssäck. När jag kommer hem från Lappland ska jag skicka den till Pirtin Kehräämö och spinnas till garn. Sedan ska jag sticka en tröja åt mig. Knack-knack.

Det har varit dåligt med bilder här på senaste tiden. Ska se om jag kan råda bot på det idag.

Valpfeber och kaninhus

Jag driver varje ledig stund med att titta på bilder och läsa om sheltien. Man skulle kunna påstå att jag är lite uppspelt. Eftersom att jag inte har en blekaste aning om hur man beter sig med och sköter om en hund måste jag ju plugga. (Och dregla.) Jag har ett nytt ritprojekt med detta tema, så håll utkik på andra bloggen om ni vill se.

Igår red jag ett dressyrpass med Stig. Vi kunde plötsligt länga och korta både traven och galoppen. I vanliga fall brukar vi oftast bara hitta en växel på honom: fullt ös, medvetslös! Igår koncentrerade jag mig så hårt på att kunna reglera farten att jag blev trött i huvudet men det gav ju resultat så jag får vara riktigt nöjd.

Kaninerna har flyttat in i föuse för vintern. De har en stor hage där som är närmare nio kvadratmeter så en sådan borde tre kaniner kunna umgås och bo i utan problem. Lite spännande var det nog när jag skulle släppa ihop Kaj med Ebba. Ted har kunnat gå med henne utan problem, men två honor kommer sällan överens och inte heller Kaj med Ebba. I början när jag bara testade morrade Kaj så in i norden, men efter en dag klarade de nog av att äta ur samma hötapp. Nu går det nog bra. De har varsin koja, den mindre har jag lagt ovanpå den andra, så nu har de Sämskars enda kaninvåningshus där den övre lägenheten har veranda.

Kaninfoder

Blir dags att byta kaninfoder, tror jag. Racing Prix innehåller mer än fyra gånger så mycket E-vitamin som kaninpellets borde göra. E-vitamin gör att kaniner blir feeeeeeta.

När jag köpte vår belgiska jättekanin matade uppfödaren alla sina kaniner med Racing Prix, och jag tänkte "bra, större säck och billigare foder" och tänkte att jag skulle börja med den maten. Blandfoder har jag helt slutat med eftersom det är både onödigt och dyrt.

Så nu ska jag hitta på något annat istället. Hade jag brytt mig om att googla det innan så hade jag nog inte ens börjat med Racing Prix. Förslag på bra kaninpellets mottages gärna. Läste någonstans att Lammas-krossi innehåller mindre E-vitamin och skulle duga. Best Friends gnagarpellets är det ingen idé att mata dem med för det rör de inte ens.

Klippfilosofi med mera

Hemkommen från höstlovssemester i Lappland. Katten tycker det är störtskönt att husse och matte är hemma, själv hade jag gärna stannat där i lugnet och friden ett tag till. Vi gick upp för Kukas och tittade på utsikten, sprang hem, var på utfärd till Pallas och tittade på ruinerna av fjällhotellet som tyskarna sprängde under lapplandskriget, var på ridtur med islandshästar och vandrade i Varkaankuru och Hangaskuru. Däremellan slappade vi och gjorde ingenting alls. Alla ställen (utom Pallas) är sådana var jag har varit flera gånger förut men det går alltid lika bra att gå där en gång till för det är så vackert. Några bilder har jag inte tagit för jag lyckades glömma kameran hemma...

Av fårklippningen återstår två stycken, fortfarande. Det är ingen som har hunnit. Vi har efterlyst en klippmaskin på findit och facebookloppis men ingen har svarat. Ett litet sammanträffande på det så fick vi nys om en maskin som finns en kilometer från vår gård, så den ska vi bjuda på eller låna, endera. Det skulle vara så mycket enklare med klippmaskin, eftersom man klipper så mycket snabbare än med sax och att man inte riskerar att klippa öron och svans av bångstyriga tackor. Dessutom blir ullen mycket mera sammanhängande eftersom man inte klipper sönder den på samma sätt som med sax. Det betyder förstås att man kan ta tillvara en större del av ullen än vad man kan om man klipper dåligt med sax. Nog kan man klippa bra med sax också, men då ska man nog vara bättre än vad vi är. Den skicklige fårklipparen kan ju efter klippningen lägga ut ullen i en enda bit så som den satt på fåret. Det klarar inte jag.

Sen när fåren är klippta så börjar följande rambambula då kaninerna ska flytta in i föuse för vintern... Det blir i alla fall aldrig tråkigt här på vår gård.

Allt detta medan vi förbereder oss mentalt på att vi ska skaffa hund till våren. Det blir spännande för jag har aldrig haft någon och jag kan ingenting om vare sig skolning, brunst eller mat när det gäller hundar. Lära sig kan man alltid och det tänker jag se till att göra ordentligt också. Vad katten kommer att tycka är en annan femma...

Höstfärger

Nu är sommaren slut och hösten här på riktigt. Idag har jag sprungit av och an med skottkärran och rensat bort torra och bruna sommarblommor ur alla krukor och ersatt dem med Calluna och vitmossa istället. Lite vacker murgröna fanns kvar i den ena krukan så det lät jag vara kvar. Det kan hända att jag sprider irrläror nu när jag kommer att påstå att den hålls grön vintertid, så rätta mig om jag har fel.

Kärleksörten är i sitt vackraste stadium just nu. Tidigare i höst delade jag på min enorma planta och nu har jag flera stora plantor som jag ska dela ytterligare nästa år (kanske). Det blir vackert när de får färg till hösten när de växer på större ytor mellan mina astilbe och rudbeckior.

Så har smarta lilla jag rivit upp arvingar från jordgubbsplantorna och sparat dem som fått rötter och grävt ner dem i gamla potatislådor för vinterförvaring. Jag har lite över femtio plantor för tillfället. Till våren har vi nämligen tänkt anlägga ett ordentligt jordgubbsland och sluta mesa på med fjorton plantor bland perennerna. Det här borde fungera alldeles utmärkt.

På fårklippningsfroten ser det bra ut. Tre av fyra får är klippta och ullen vi har fått hittills väger nästan 4 kg. Två små tackor återstår och jag gissar på att den slutliga ullmängden ligger nära 6 kg. Jag har som mål att få den spunnen före jul. I vinter har jag tänkt sticka en tröja åt mig, om jag törs.

Fårklippning

Igår började höstens fårklippningsfest vid Antas. Först i kö stod Stina (eftersom hon var den enda som anmälde sig frivillig). Två timmar senare hade vi skrapat ihop 1,5 kg ull. Stina njöt och gillade läget. Det kanske hade att göra med att man i radion spelade "åå KriSTINA, gULLdet blev till sand"... När vi klippte fåren i våras fick vi 1,8 kg ull av fyra får. Stina var klippt när vi köpte henne.

Klippningen sker för hand eftersom vi inte har någon klippmaskin. Har inte köpt någon ännu, för en ny sådan maskin kostar närmare 600 € och det lönar sig inte med enbart fem får. Söker en begagnad, så ifall någon råkar känna till någon till salu så kan ni ju hojta till.

Klippningen går ganska bra nu när jag har fått träna ett par gånger. Lätt är det inte, men särskilt svårt är det inte heller. Det går inte att ha bråttom eftersom man så lätt klipper dem i skinnet. På kroppen går det ganska bra, men när man klipper på huvudet, runt nacken och halsen, på benen och runt juvern så får man nog hålla tungan rätt i mun för där finns så mycket som kan ta skada, ytliga blodkärl och senor och sånt. När man klipper måste man spänna skinnet mot sig för om man håller i ullen så klipper man i skinnet då det är så slattrigt. Dessutom gäller det att få ullen klippt i så långa bitar som möjligt eftersom det är lättare att karda den då. Den skickliga fårklipparen kan också, när fåret är färdigklippt, lägga ut ullen i en sammanhängande bit så som den satt på fåret. Jag är inte där ännu, det kan jag lugnt medge.

Fyra får kvar.

Piller

"Piller som smakar gott är lätta att få i katter fast de inte annars tycker om piller." Jo men sheena. Struntprat. Försök själv. Nej, det fungerar inte. Eller så är antibiotikan helt enkelt det äckligaste kisse vet, precis så som det brukar vara för människor också. Har suttit och lurat kisse i femton minuter. Kissen ville ha mat, så jag tog tillfället i akt och kastade torrfoder på golvet. Det tycker kisse är kul och äter upp torrfodret och väntar på mera. Då var jag en fiffikus och slängde antibiotikan på golvet. Den åt kisse självfallet inte. Så slängde jag några torrfoderkorn till på golvet. Dem slukade kisse. Men inte antibiotikan. Då lade jag lite torrfoder i skålen och gömde antibiotikan däribland. Kisse åt allt utom antibiotikan.

Det går bra det här.

Brödbakets hemlighet

Igår bakade jag bröd enligt famos recept:

Ingredienser:
Lite mjölk samt varmt vatten, ca. 1 liter
Ungefär 2 tsk salt
Ett eller inget ägg
Rågmjöl efter behag
4 påsar torrjäst
En skvätt olja eller annat fett
Vetemjöl efter behag tills degen är bra

Låt jäsa lagom. Dela i lagom bitar, forma dem och låt jäsa lite till. Baka ut bröden, det bör bli ungefär 9 stycken. Gör ett hål i mitten. Nagga. Sätt på plåt och låt jäsa lite till. Grädda i varm ugn, någonstans mellan 200 och 250 grader, i ungefär 15 minuter tills bröden är välgräddade.

Svårare än så är det inte att baka gott bröd. Man ska göra det efter behag.

Rumpestumpen och valpen

Vi kämpar fortfarande med svansen. Igår kom det äckliga spår från den och efter att jag hade mutat misse med klappar och smek och skinka så fick jag slutligen titta lite grann på rumpestumpen. Det lilla såret har blivit det stora såret så jag ringde veterinären imorse så nu har vi fått ett recept på antibiotika som vi ska lura i vår sju kilogram tunga frassbertil med sjutusen vassa klor och tänder de kommande tio dagarna. Meducinen har jag ännu inte kunnat hämta ut eftersom den inte finns i lager. Lämnade ringbud vid apoteket. Appteetzi. Ska leta fram tjocka arbetshandskar och regnrock idag, tror jag...

Så har vi gjort en annan sak också som vi nog har legat i fundrationer rätt länge över men inte sagt åt någon. (Nej, jag är inte gravid.) Vi har reserverat en Sheltievalp!

Katten: "Vänta nu. Vad hände?"

Jo, det är sant. Valpen är inte född ännu, men den kommer till våren. Den är reserverad hos en kennel och kostar en halv förmögenhet men efter många om och men och allt fårjagande i sommar så har vi slutligen bestämt oss för att det är en vallhund vi behöver och det är en Shetland sheepdog. Den är liten, det är vårt hus också, den har ett fint lynne, den är vacker och den kan valla får. All-in-one.

Källa här.

Dessutom önskade vi oss ett bidrag till vår valp i förlovningspresent eftersom alla ändå frågar vad vi behöver/vill ha. Vårt hus är litet, vi har dubbelt av alla hushållsattiraljer efter min tid i studiestaden och vi har alldeles för lite skåputrymmen för att klara mera. Enkelt och inte spydigt?

Blotta förskräckelsen

Puh! Svansen är hel! ... Tror jag i alla fall. I söndags hittade jag ett bitmärke på den och ur det kom det var och blod. Tvättade ur det och putsade med septidin och ett par timmar senare stod svansen nästan rakt upp! Seger! Katten är på strålande humör!

Svans på halvstång

Nej! Bruten svans?! Nej tack, helst inget sånt! Min stackars Farbror Ernst (katten alltså) kom hem med svansen på halvstång ikväll. Hade fått mot ögonen också, såg jag senare när vi satt och tyckte synd om honom. Det kan ju hända att han har blivit biten i svansen och att det är därför den hänger på halva, men om det vill sig riktigt illa så är den av. Svansar som gått av brukar man amputera. Bara den inte är av..! Blir eventuellt veterinär imorgon om det inte blir bättre av sig själv...

Åååtypist.

Kaninförnödenheter

Det här med djuraffärer är aldrig riktigt hälsosamt för pengapungen men ibland är man nästan tvungen. Problemet stavas Ebba och är en förkortning av belgisk jättekanin. Hon biter tag i sin matkopp och slänger iväg den så att all Racing Prix (ja, du läste rätt) åker ut genom gallret. Sedan kissar hon i vattenkoppen.

Nu är det slut med det. Jag köpte två 1,1 liters drickflaskor som man hänger upp på utsidan av buren eller i en krok från taket. Koppslängarproblemet löste jag med en kopp som är så stor och bred att hon inte ens fast hon vill får tag i den med tänderna. Eftersom det bor en liten ingenjör i mig så tycker jag om när saker fungerar riktigt bra, så därför har Ebbas nya matkopp också en foderautomatfunktion.

Ebba den Skyldige, 13 veckor

Giant rabbit needs of course a giant drinking bottle.

Foderautomaten fortfarande full av Racing Prix.

Kaj, som sitt namn till trots är min gamla hona.

Jag har också tagit itu med akvariet. Året som gått har jag i 120 liter haft en enorm scalare, en gammal gurami samt två malar. Mitt intresse har svalnat men ändå inte så pass att jag velat slänga ut det, så idag köpte jag ett stim rödmuntetror samt två algätande långa saker som jag inte kommer ihåg namnet på. Kanske det blir mera intressant till vintern ännu...

Aprikosfärgade stockrosorna blommar för fullt.

Brudslöja.

Fårjakt, tomater och hälstickning

Det gick inte en dag förra veckan utan att fåren var på rymmen. En gång hade de hittat till bönehuset var de stod och åt av aroniahäcken. Upps. Hehe. Fölåt.

Kajsa hoppar över för skojs skull medan Alva hittar godare gräs på andra sidan stängslet och kryper ut mellan maskorna. Sedan när hon kommer på att hon vill in igen så hittar hon inte hålet som hon kom ut genom och då blir det skrikochpanik.

Så har vi alltså hållit på de senaste dagarna. Den här veckan ska vi flytta hagen till nya betesmarker och när det är uppätet får de flytta in i föuse för vintern. Det börjar bli så vått och ruskigt ute nu. Höst kallas det.

Igår bakade jag kladdkaka. Jag skulle ha After Eight att sätta över den när den ännu var brännhet, men det var slut i butiken så jag tog franska pastiller istället. Det gick lika bra med det.

En liten del av tomatskörden. Har haft en planta i en kruka på verandan i ur och skur men sedan det har blivit så blött och kallt på nätterna har den bott i famos växthus var kartarna mognat i rask takt! På min önskelista står ett eget litet växhus, enkom för tomat-, gurka-, sallad-, ört- och morotsodling. Jag är trött på att gräsmattan växer in i trädgårdslandet så fort jag vänder ryggen till.

Minns du garnet jag fick av ullen? Här är socka nummer två på gång.

Hälstickningen. Ska förklara hur jag bar mig åt en annan gång.

Stickade sockor av ullgarn i karamodell!

Nytt i trädgården

Till mina etthundra nya läsare hälsar jag härmed välkommen!

Idag har jag varit med famo till plantskolan i Lepplax. Jag köpte ett äppelträd och en vildvinranka. Äppelträdet heter Junost och är en korsning mellan Transparante Blanche och Gul kanel. Hoppas att vi hinner få frukt från det innan sorkarna hinner före... Vårt andra kaneläppelträd som husfar fick i gåva ifjol har ännu inte burit någon frukt, så vi väntar med spänning på att få smaka.

Vidvinet. Mitt i vår glänta längst upp i hörnet står en stolpe och ser ful ut. På öppna trädgårdar-dagen såg jag att ett fiffigt sätt att gömma fula saker är att sätta vildvin alternativt klätterhortensia runt dem så slipper man se det fula. Till hösten blir det dessutom rött och vackert. Tuta och kör!

Det här är mitt lilla stockrosbestånd som förökat sig genom att fröså sig självt. Den stora röda köpte jag i våras och nu blommar den så vackert så. Den till vänster är den som frösådde sig själv ifjol, en aprikosfärgad en. I höst har jag tänkt samla fröna och förså små plantor till  nästa vår. 

Aprikosfärgad stockros på väg att slå ut.

Vallmon ska också slå ut vilken dag som helst. Jag har fått en burk med frökapslar av min syster och dedär ska jag så på friland har jag tänkt.

Igår fyllde jag 22. Samma dag förlovade vi oss. Det var ingen som stod på knä och friade, men varje gång vi frågat varandra om vi vill gifta oss har vi svarat ja ett tiotal gånger under sommaren som gått.

Nu ska jag gå ut och plantera träd och vildvin. Ha en bra dag!

Räkna får

Kvart före tio ringde telefonen: Stina och Höjdhoppar-Kajsa åt äpplen direkt från trädet. Prydnadsäppelträdet. Jag cyklade iväg med foderhinken och när de såg mig kom de kutande och ville ha gottgottfoder, så då öppnade jag hålet in till hagen och så sprang de så lättlurade så rätt in i hagen igen. Hur många fårskallar det ryms i en femtonlitershink? Svar: 5 stycken.

Det är inte första gången de äter äpplen direkt från svärmors prydnadsträd. Höjdhoppar-Kajsa hoppar bättre än många hästar när hon från stillastående flyger över fårstängslet med god marginal. 130 cm galant, går det.

Så ikväll har jag räknat får. Fem stycken. Fem stycken var inne i hagen när jag gick därifrån.

Fotografering och dörrhål

Idag har jag försökt mig på att ta bilder på djuren. Lyckades sådär. Inte lätt att fotografera dem som yr omkring hellre än står stilla och vänligt tittar in i linsen. Några bilder fick jag i alla fall, med lite hjälp av Rasmus.

Ebba fyller 11 veckor idag. Nu är hon ungefär lika stor som Kaj, som är 6 år... Om ett år kommer hon att vara större än vad Farbor Ernst är nu.

Min blivande avelsbrahmatupp hemma från Ytterjeppo, kallas för Jepo-booi.

Dvärgsilkisarna i fart med att plocka gräs. (Den här färgen önskar jag få på nästa kycklingkull, tack!)

Dvärgsilkestuppen har fullt sjå med att hålla reda på sina höns.

Husfar har sågat upp ett dörrhål mellan hönshuset och gamla stallet var fåren ska bo i vinter. Vi räknar med att fåren ska kunna producera värme som räcker åt höns och kaniner också. Vi får se hur det går med det. Annars får vi väl betala mera elräkning istället. En vuxen höna producerar 15 watt i värme, ifall någon ville veta.

Och jag försöker lära mig om beräkning av foderstat för häst. Mera intressant än annat för tillfället, som till exempel ritningar. Detta gör jag samtidigt som jag stickar sockor av mitt fina ullgarn. Det här med hälen kräver minsann sin kvinna, men jag har gjort det en gång förut och snart stickar jag nog häl efter häl bara jag får den rätta knycken!

Kalas hos fåraherden

Då var det hänt: mina djur har fått en egen blogg. Kunde inte behärska mig efter att ha hittat och läst en massa andra liknande. Jag håller fortfarande på med designen, tar bilder och sådant dylikt bortåt. Detta är precis som djurlivet något ständigt förändrande.

Igår kom det efterlängtade paketet med Matkahuolto och jag kunde äntligen hämta ut mitt alldeles egna ullgarn kardat och spunnet vid Pirtin Kehräämö i Hiirola. Jag känner mig ytterst traditionell.

Ett av de totalt elva 100gramsnystan som kom av fyra får.

Skåcken bestående av Tant Stina, Alva, Malin, Kajsa och Fanny.

Mera får åt folket!